Hela min uppväxt har jag dragits med en liten skam – jag var inte kreativ. Jag ritade inte, jag stickade inte, jag virkade inte, jag sydde inte, jag broderade verkligen inte, jag tyckte inte heller det var kul med träslöjd. Till mormors fasa tappade jag även snabbt intresse för porslinsmålning och knyppling. Men morfar han tyckte allt att det var bra häftigt att dotterdottern fixade med datorer, intresserade sig för politik och spelade innebandy. Men kreativ var jag då verkligen inte på mormors sätt.
Nu, några år efter mormor har slutat att vara kreativ så har jag hittat min kreativa sida. Det är inte bakandet för det har jag alltid haft utan bilderna. Att skapa den miljön som jag vill fotografera, att hitta det där lilla som inte ser så mycket ut för världen men som blir bra, att uppleva genom linsen.
Fast allra mest kreativ är jag tillsammans med barnen.
Att komma på spännande äventyr, namn på låtsas människor som är med i leken, att ha afternoon tea i plast muggar på golvet i tältet men få det att kännas som ett besök hos drottning av England.
Ja med barnen har min kreativitet vaknat till liv!
Jag är inte heller någon kreativ person vare sig det gäller handarbete eller med någon konstnärligt.
Men jag har insett att jag är bra på andra saker istället och det räcker gott för mig.
Kram