Hela dagen har jag försökt skriva ett inlägg men det har gått sådär med det. Jag skulle beklaga mig över huvudvärken som jag hade igår (och fortfarande inte blivit av med) och över hur pollen måste vara ett djävulens påfund men jag hann aldrig skriva det. Nu sitter jag på tåget hem med min blixtrande huvudvärk, min rinnande näsa, min rivande hals och mina kliande ögon och tänker att pollen är ändå ett rätt trevligt påfund. Det är alldeles vårgrönt utanför tågfönstret och i vinden svajar den gula rapsen och jag kan inte annat än le och tokgilla våren även med exploderande björkpollen. Det finns ju medicin att ta.
Känner igen det där. Skulle inte vilja vara utan de där explosionen av grönt ute nu men samtidigt svär jag över den förbaskade pollenallergin
Men det är ju det jag säger! Av alla mina krämpor är pollenallergin den jag kan acceptera. När det rinner och kliar som värst är det för att naturen vaknat.
Det är absolut inget kul men jag tar en pilla, snyter mig och ler – VÄLKOMMEN kära, underbara vår!