Bryta ihop och resa sig igen

Idag ringde min handläggare på Försäkringskassan och sen ringde jag min dr i tårar. En stor del av min sjukdoms bild är att jag stressar upp mig för worst case scenario även innan jag vet om jag behöver oroa mig. Eller oroa mig behöver jag kanske men jag kan ju vänta lite iaf tills jag har varit på mötet. Eftersom jag har en tendens att bli full av jävlaranamma och nuskajagknäppaerpånäsan-attityd så i ren ilska sökte jag fem jobb i eftermiddags. Så ni får gärna hålla era tummar för mig, hårt riktigt hårt.  

 Nu sitter jag, Kärleken och Catta i bilen på väg mot Ullared. Catta som har min bebis (blir man gammelmoster när man inte ens är 40 år fyllda så får man hävda rätt på bebisen) i magen och har lite svårt att få plats i sina kläder ska leta gravidkläder. Vi har en gosse som har en mycket specificerad önskelista inför sin 7-årsdag och jag är micket micket pysselsugen och behöver lite mer pysselsaker. Julklappar ska vi också försöka oss på att hitta. Ja det blir nog en trevlig helg i husvagnen.