Där man minst anar det

  Det var härligt att börja dagen med en promenad med Sid och Vincent. En ny rutin som jag verkligen gillar. Jag har alltid önskat att jag varit en morgonmänniska och nu tvingas jag till det, eller som Ina sa har man inte det när man har småbarn så får man ha det när man blir med valp och syftar på hur länge våra pojkar alltid har sovit på morgonen. Haha 

Jag skrev på Fibrogruppen på FB att den enda skillnaden på en bra och en dålig måndagsmorgon är din attityd mot morgonen. Dagens attityd var sannerligen lika svår att få bort som att få bort gräsfläckar från vita jeans. Men jag jobbade hårt (fick tom samla mig en stund på toa på jobb) på att ändra attityden, ett leende ett ärligt leende letade jag efter. Och jag fann det. Syrénen har slagit ut i Malmö!  

   

Denna buse står på vägen upp mot jobb och jag har alltid tagit mig tid att stanna och lukta på den. Jag älskar doften av syrén. 

Så fick jag alltså mitt ärliga leende som väckte ett litet frö av attitydförändring inom mig men det tog tid för fröet att grå men så plötsligt utbrast kollegan i samma frustration som jag har känt så långe och skrattet bubblade till inom mig. Äntligen var det någon som förstod! Kollegans kommentar var så härlig att skrattet kom och leendet stannade. Jag gick hem från jobb med ett stort smile och en helt annan attityd på dagen.

 det enkla bor det vackra, säger Ernst. I det lilla bor det stora, säger jag.  

1 kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.