Idag gjorde vi utflykten vi pratat om så länge, tyvärr blev den kortare än jag hade tänkt men så blir det när jag sover halva dagen. Jag sov till nio och halvslumrade till tio-tiden, jösses det var längesen men ack så skönt.
Jag gillar verkligen att bara gå runt i Fuffeland och njuta av allt det vackra. Det gröna skenet som bara kan fås när växterna får ta över.
Undras hur det känns att ha ett ställe där man kan se vad man har gjort, ett ställe där man kan peka och säga så där var det förr och nu har jag gjort så det är så här det måste vara maffigt!
Pojkarna tyckte det var intressant att se hur man gjorde förr och att sen få gå in i “fabriken” och se hur det görs nu. Fast det bästa var nog att där var ett Petsson & Findus-spel som man fick spela, att de har det på sina iPads och spelar det ofta spelade ingen roll. Vi träffade inte Fuffe men jag sprang på Kristina så jag pratade med henne några ord, alltid lika trevligt.
Massa fint i butiken var där också ja alltså inredningsbutiken inte produktbutiken för där var bara massa gottigt (ja en hel del gottigt fick följa med hem, så klart!). När jag såg fåglarna, söta träfåglar, så tänkte jag direkt på Frida för jag tror hon hade uppskattat de. Jag hade kunnat köpa mycket där inne till barnen men alla faktaböcker och faktaspel som fanns men det ska finnas intresse för det också, just nu är det ju tyvärr mest ninjor, samurajer och riddare som är intressant.
Jag vet inte vad det är med denna belysningen men jag gillar den så mycket, det måste vara för att jag vet hur fint det blir på kvällen när där är tänt. Jag gillar hela pergolan!
Efter Fuffeland så åkte vi till Café Annorlunda som är mitt favoritställe, inte för att kakorna är goda egentligen utan mer för det är som att ha farmor nära när jag är där. Det är som minnena sköljer över mig när jag kommer dit, doften, möblerna, drickan ja tom sugrören. Allt är bara farmor. Åh vad jag saknar henne och farfar!
Det blev en bra dag och det känns skönt att föra vidare traditioner och vara med att skapa nya minnen.
Inget Stenshuvud? Det är våra barns favorit annars. Vi vuxna fascineras varje gång över hur en liten 5 km-promenad kan ta så många timmar men trots att vi gått där oändligt många gånger så får fortfarande inget lämnas outforskat :).
Håller med dig, det är mysigt att skapa de där gemensamma familjeminnena.
Nä det blev inget stenshuvud den gången, maken fick huvudvärk. Det kommer fler gånger. 🙂
Å va mysigt! Vilken härlig utflykt.
Kramar