En semesterdag!

Äntligen så kom den! En riktig semesterdag! Vi har haft massa varmt och strålande sol. Vi har njutit i mängder.
 Vi tog oss ner till havet

Hälsade på Måsart

Fascinerades av maneter, mängder av maneter. Visst är det väl brännmaneter?

Drömde om att ha en egen båt. En riktigt båt.

Gick förbi vass som var bra mycket högre än vad vi är långa.

Sen har vi skrattat gott åt våra små godingar. Vincent som blev så ledsen över att vi inte hade någon båt att han inte orkade gå en millimeter till.
Och Alfred är ju tuffingen själv, tuffingen som kallt konstaterade att den äldre herren var morfar. *s* Ja någons morfar var han kanske.

Efter denna ljuvliga promenad vandrade vi hemåt igen för en kopp kaffe i solen. Det var så mycket sommar att jag la mig på filten och solade! Det har jag inte gjort på hela sommaren. Helt underbart var det!
Efter lite kaffe till så kom det då till slut, regnet. Inte kunde vi väl ha en dag utan regn heller.
Så vi packade in oss i bilen och for till älskade Karlskrona för att titta på båtar.

Vincent hittade en båt han gillade och jag skrattade högt när jag läste namnet. Amazing! Underbart!
(För er som inte vet så är Vincent helt hooked på Dannys melodifestivalsbidrag Amazing)

Det är något särskilt att vandra i gästhamnen och bara lyssna på båtarnas ljud, segel som slår och master som svajar.
Älskar’t

Ljuvliga Karlskrona!

Det blev en bra dag, en riktig semesterdag.
En mysig lördagskväll har vi också haft. Vi har suttit i förtältet med pojkarna och tittat på Alvin & Gänget. Sötaste Vincent skrattade så han höll på att trilla av stolen. Alfred hjärtat var mest trött. Precis så här ska en lördagskväll vara.
Älskar bara vara med mina hjärtan!

Några moln på himlen men himlen är blå!

Besvikelsen över campingen finns där men jag får perspektiv på situationen när jag pratar med andra.
Vi har det bra, vi har det gott.
Fast Skönstavik lockar mitt semesterhjärta.

Imorgon kommer mina älskade ( ) och då ska vi vandra i Ronneby Brunnspark som av en händelse råkar hysa en loppis. Hur kul som helst, säger jag och mor medan den manliga delen inte är fullt lika roade. Fadern min är ju luttrad efter måååååånga år med min lilla mor så han säger nog inte så mycket men Kärleken min har några år att ta igen innan han får min käre fars förståelse och tålamod. Haha

Om tre dagar är det två år sedan jag stod inne på Eko i Fjälkinge och djup andades samtidigt som jag körde naglarna i älskade systeryster.
Dagen efter var jag tvåbarnsmor, Kärleken tvåbarnsfar och Vincent stolt storebror.
Två år, så fort åren går när man ser livet genom någon annan.
Älskade lille skrutt!