Fibromyalgi

Tänkte jag skulle berätta vilken diagnos det är jag har fått och varför jag gnäller mest hela tiden på att jag har ont och är trött. Jag har blivit diagnosticerad med Fibromyalgi. Kärringasjukan, lathetssjukan, inbillningssjuk ja kärt barn har många (elaka) namn. Fibromyalgi blev inte godkänd av WHO som sjukdom förrän 2007 trots att man kan spåra sjukdomen tillbaka till 1800-talet.

Vad är då fibromyalgi? Tja det är konstant värk, som om du har varit på gymmet i 8 timmar och dagen efter vill du helst inte röra dig eller ens vara vid medvetande för du göra ont i hela kroppen. Så är det att ha fibromyalgi bara det att det enda jag har gjort för att få det är att få ut med soporna eller att vädret slår om eller att jag blir förkyld. Så jag kan inte känna glädjen av att jag iaf gjorde en bra fettbränning dagen innan. 

Denna bilden hittade jag på Pinterest (klicka på bilden så kommer ni dit) och den visar hur min kropp skulle se ut om min Fibromyalgi syntes på mig. Men det gör den ju inte. När jag ler är det ingen som ser smärtan i bröstkorgen, när jag skrattar är det ingen som ser smärtan i mina fötter, här jag pratar är det ingen som ser smärtan i mina armar, när jag fotograferar är det ingen som ser smärtan i mina händer, när jag bara är är det ingen som ser smärtan i min rygg. Men så här skulle jag sett ut om jag burit min fibro utanpå min kropp.

Eftersom det inte är någon inflammation så hjälper inte inflammationshämmande medicin, eftersom det inte är i lederna det sitter så kan jag inte få medicin mot lederna. Det finns ingen bra medicin just nu. Jag kan välja att ‘droga’ mig fri dvs välja opiater som medicin men det vill jag inte så i dagsläget har jag valt att få muskelavslappnande medicin så att mina muskler iaf slappnar av när jag sover för annars slappnar jag aldrig helt av. Ni vet när man går till sjukgymnasten eller läkare och de ska känna på ens arm/ben/what ever och man ska vara avslappnad, det kan inte jag. Jag kan inte slappna av i min muskler utan hjälp.

Vad kan jag då göra? Jo jag kan lära mig leva med min sjukdom och inte låta sjukdomen diktera livet men utan att jag ska köra över den och låtsas som att jag inte har den för jag har ju faktiskt fibromyalgi.

Vissa dagar kommer mina blogginlägg vara svartare och negativa, jag vill inte ha det så men vissa dagar kan jag inte acceptera värken och då blir det bara fel. Idag t.ex. grät jag hela vägen hem när jag hade lämnat barnen. Inte för att jag hade ont, inte för att jag hade fibro utan för att jag kände mig som att jag bara var lat, att jag hade sovit fel, att jag bara var gnällig men så är det ju faktiskt inte. Jag har fibro och jag måste acceptera det. Det ser jag framemot att kunna lära mig under de 6 veckorna jag ska gå på smärtrehab i Simrishamn. Jag ska lära mig hur jag kan leva mitt liv som jag vill tillsammans med fibron, inte kämpa emot fibron utan kämpa med fibron.

Hej! Jag är Emma och jag har fibro.