Så var alltså dagen kommen, dagen då jag ska säga upp mig från min trygga anställning, säga upp mig från arbetsplatsen som jag har utvecklats otroligt mycket på, säga upp mig från jobbet som är “det enda jag kan”. Jag säger upp mig för min hälsas skull, för att jag ska ha en möjlighet att lära mig meningsfullt även med fibromyalgin. Jag önskar jag kunde säga att jag säger upp mig för att jag har ett nytt jobb eller för att jag är modig och säger upp mig för att jag vill testa livet som egen. Så är det inte, jag säger upp mig för att jag blir sjuk över min arbetssituation, att pendla gör mig sjuk, att inte ha en flexibel arbetsmiljö gör mig sjuk.
Jag sitter på tåget och funderar över hur det kommer kännas att inte länge vara statsanställd. Det har varit en del av min identitet så många år att jag inte riktigt vet något annat. Jag blickar framåt och inser hur stort nätverk jag har av starka kvinnor runtomkring mig, starka kvinnor som har gjort sin egna väg. Men nu blir det till att slumra lite på tåget, för sista gången kanske.
Senaste kommentarer