Jag förstår inte vad som har hänt! I 34 år har jag avskytt att sy, det har aldrig blivit bra. Jag har sytt mkt, lagt upp byxor, gjort om ett par gamla byxor till en kjol, kantsytt gardiner och det har alltid blivit krokiga sömmar, trådtrassel men framförallt så snett att lutande tornet i Pisa har framstått som rakt. Men nu. Nu är det precis som en sy-gen i kroppen har utvecklats. Det går lätt, det går snabbt, det blir bra. Det blir bra och är skoj. Det måste ju handla om ngn livskris som förändrat mig. Vissa börjar med löpning (galne far!) och tydligen så börjar vissa sy.
Nä nu väntar symaskinen! 🙂
Vad syr du nu?
Lagat hanken i en handduk (skulle jag aldrig brytt mig om förr), sytt en löpare till husvagnen och ska sy en till, lagt upp mina fina vita linnebyxor och ska laga en av Affes tröjor. Sen ska jag ner till Cecilia och köpa tyg till en gardin till Affes rum. 🙂
Gardiner till förtältet får vänta till efter midsommar för vi ska känna av bredden på gardiner den helgen. *s* Dvs kolla om de befintliga gardinerna är bra i storleken.
Jag svävar på små sy-moln och världen är full av vackra tyger. <3
Men herrgud kvinna!! Det förklarar ju saken -alltså varför sy genen hoppat över mig !! Har inte haft varken 30 eller 40 års kris!
Fast jag har ju iofs drabbats av den där gym jävulen istället jag..
Ha en underbar helg ! 🙂