Fotograf till er tjänst

Nu kanske ni tror att jag har startat eget som fotograf. Men nä det har jag inte, jag bara hjälper min familj. Lillstrumpan har tagit tillbaka världens bästa efternamn och då behöver hon ett nytt körkort. Eftersom hon är, enligt blodets lag, tvungen att tycka att lillasyster är världens bästa fotograf så vill hon givetvis att jag ska ta hennes körkortsfoto. Så det gjorde jag. Jag funderade på lite konstnärlig frihet men Gerda hävdade att det skulle inte alls uppskattas av Transsportstyrelsen. Kärleken tyckte att Gerda skulle se lite gladare ut på bilden så han försökte få henne till att skratta, vilket givetvis fungerade. Alla som känner Gerda vet att hon skrattar precis som mig dvs. med munnen på vid gavel så magsäcken är till allmänt beskådande, inte heller något som Transsportstyrelsen skulle uppskatta sa Gerda. Äsch dessa myndigheter till att vara tråkiga. Höhö
Gerdas körkortsfoto var det andra körkortsfotot som jag har tagit. Betyder det att jag kan titulera mig som körkortsfotograf? Det hade varit lite roligt faktiskt. 

Eftersom Gerda tydligen inte gillade att bli fotograferad av mig utan mest såg ut som någon som hade hårnålar i rumpan så tyckte jag att det kunde vara lite kul att fotografera Zippo, Gerdas hund. Han var inte mycket bättre. När jag fotograferade honom såg han mest ut som att någon hade tvingat honom att gå ut när det ösregnar. Herregud vad en hund kan se deprimerad ut! 

Snacka om envis hund! Han totalvägrade att titta på mig. Så en sak är säker iaf, hundfotograf är inte något jag kan titulera mig som!