Funderingar på kvällskvisten

I’m unique

Jag läser ganska många olika bloggar när jag hinner, en del av tittar jag in till ofta andra tittar jag mest in till för jag har klickat mig dit från någon annan blogg. Ikväll började jag fundera på de olika bloggarna och vad den röda tråden är. Varför blir vissa bloggar stora och välbesökta medan andra blir inte fullt lika stora. Jag vet att det ligger mycket arbete bakom för att få läsare och behålla läsare men om man bortser från det. Vad är det som gör att vissa bloggar får många kommentarer? Är det vad man skriver eller är det hur man skriver? De bloggar jag läser har en sak gemensamt (förutom Fredrik Backmans blogg då) är att det är kvinnor som är drivna, framåt, vackra och shoppingglad. Det stör mig inte på något sätt, tvärtom heja dem! Men någon gång skulle jag vilja se en blogg som blir stor utan att det är en driven, framåt, vacker och shoppingglad person (ja det får gärna vara en kvinna ändå) Finns det ingen där ute som bloggat innan de gick ner i vikt? Finns det ingen där ute som bloggat innan de startade eget företag? Finns det ingen där ute som går till jobbet varje dag fast de inte vill? Finns det inte någon där ute som inte hela tiden visar en perfekt yta? Visst visst jag förstår det och jag gör likadant, jag skriver inte om det som är lika enformigt och tråkigt som att titta på när färg torkar,  jag visar inte mitt hem när här är som mest stökigt och smutsigt, jag skriver inte ut alla mina misslyckande för vem vill väl läsa om det? Men jag tror faktiskt att vi alla kan behöva läsa om det, vi kanske inte vill men vi behöver det. Livet är inte en tävling, livet är vårt att leva så bra vi kan med det vi har runtomkring oss. Inte så att vi på något sätt ska nöja oss, för kan vi så tycket jag att vi ska. I dessa semestertider så går det stora diskussioner om fejkade statusuppdateringar på Facebook, en evig jakt på den bästa sommarbilden på Instagram och gladaste kvittringen på Twitter. Varför gör vi så? Varför utgår vi från att det är fejkade uppdateringar? Varför ser vi det som en jakt för att någon lägger upp en fin sommarbild? Varför utgår vi från att ingen är ärlig? Jo mest troligen för att vi aldrig får se den sidan av någon. Visa mig den som skriver på Facebook “nu har jag grälat med sambon så mycket att jag skrikit mig hes och gråtit ögonen rödsprängda” eller “nu är jag så trött på min mor att jag inte orkar ha kontakt med henne på tre veckor”. Om någon skulle skriva så hade nog jag iaf reagerat med ett “men snälla du varför skriver du sånt på Facebook?!”. Jag känner att det måste stanna snart, vi kan inte hålla på så här. Nu menar jag inte att vi bloggare ska häng ut våra bukar offentligt men vi kanske ibland iaf kan visa att det inte alltid är så himla tiptop?

T.ex. så kan jag skriva här och nu att nej jag har inte de kläder som jag vill ha, de är både för dyra och för små för mig (ja jag är för tjock för alldeles för många kläder jag vill kunna bära). Jag bor inte i ett stor och flådigt hus för vi ville inte knäcka vår ekonomi med ett 3miljonershus. Visst vi har hus, husvagn och nyköpt bil, inget är nytt men mycket värt för oss. Vi är inte rosenrött förälskade varje dag, vi bråkar vi med om vem som ska gå ut med soporna och varför tvätten inte hamnar där den ska men vi älskar varandra ändå – varje dag med våra brister. Vi har framtidsdrömmar och visioner som vi kanske eller kanske inte genomför. Vi är de vi är, jag försöker inte lura andra och definitivt inte oss själva med att vi är något annat än vi är.

Så nu har jag bestämt att jag tänker fortsätta ta lyckliga och glada uppdateringar på Facebook som just lyckliga och glada. Jag tänkte glädjas åt andras vackra sommarbilder och jag tänker le åt stort åt den gladaste kvittringen. Jag tänker utgå från att ni är lyckliga, glada och har en fin sommar för jag antar att ni är som jag är. Lycklig och glad men inte varje dag. Jag tänker fortsätta visa mitt hem men kanske ibland då och då att ni får se ett stökigt hem. Jag tänker visa er “en dagens” även om den kanske inte sitter så bra som jag hade tänkt att det skulle sitta.
Jag tänker visa er hur mitt liv är även om ni inte får se hela livet men ni ska iaf fortsätta få se nyanser av det.

Men shoppinglad hoppas jag att jag fortsätter vara! Haha

Min nya datorväska från Thyme for Ginger köpt hos CreativLounge. Åh vad jag älskar den!