Granen står så grön och grann i stugan

Granen står så grön och grann i stugan
Granen står så grön och grann i stugan
Tra-la-la-la-la, tra-la-la-la-la, tra-la-la-la-la, la-la!

Årets julgran är på plats! Jag hade en plan och ja jag är nöjd. Jag ville ha en vit julgran i år, ja jag vet det är helt knäppt att jag vill ha en vit julgran. Jag är inte så glad för vitt men tydligen har jag slagit huvudet eller fått en 40-årskris. haha

Mina fina vita fåglar köpte min Jenny-Penny till mig för något år sedan. Det är meningen att de ska ha vackra stora tofsar i huvudet men mina hade legat konstigt i kartongen och de har nu värsta punkfrisyren – Älskar’t! Sen hittade jag den fjäderklädda julgranskulan och ja det var väl då som jag verkligen bestämde mig för att granen skulle vara vit.

Ängeln som Vincent så innerligt ville ha i toppen på granen är nu fixad. Jag köpte en fjäderklädd gran (dvs en kon av frigolit som de fäst vita fjädrar på) och vita vingar med blingbling på och sen skulle jag bara ha ett huvud till ängeln. Ja och det där lilla trixat att få ihop den och en fästanordning… Men en julgranskula senare och lite ståltråd så poff Emschen har DIY:at sig en ängel att sätta i julgranstoppen! WoopWoop för mig! Och ja, Vincent är jättenöjd! Det var det allt handlade om, att göra Vincent glad.

Farfars tomte har fått komma fram från jullådan. Tomten är gammal och vinglig, han borde ha en stol att sitta på en han är så stel i benen att han får en reumatiker att framstå som rörlig. Han får luta sig mot väggen och hänga lite på bocken så ska han nog klara av denna julen också. Varför är minnen extra viktiga kring julen? Jag vill ha mormors eklöv, farfars tomte, farmors köttbullar, morfars risgrynsvälling och alla minnen samlade och framme. Jag saknar extra mycket kring julen.

Det blir snabbt mörkt så här års och då blir det svårt för bilen att hitta hem med granen så jag gav den lite vägbelysning. Nu står den i hallen och lyser upp när man kommer in, det är mysigt. Jag hoppas att något av allt det jag gör skapar en tradition så barnen kan känna ett innerligt åhhhh nu är det jul när sakerna kommer fram alla deras kommande jular. Som jag känner när mor sätter upp kyrkan och hästsläden på spegeln och när far spelar julmusik. Far spelar inte julmusik förrän precis dagarna innan jul, han påstår att jag och mina systrar har fördärvat för honom eftersom vi började öva till Luciatåget redan under i oktober och ja övar man flitigt så övar man även hemma även om Anna gick steget längre än Gerda och mig för Anna bar fram mjölken som en lucia. haha
Och ja orden vi läste och sångerna vi sjöng sitter fortfarande. Jag tror att om Inga eller Thorvald hade väckt mig mitt i natten så hade jag kunnat ställa mig upp och köra ett helt luciatåg med alla rollerna. Ja fast Lucians texter är lite blurry för jag var aldrig Lucia, jag satsade på en bättre roll nämligen storängel. Ni vet storängeln fick bära sådan stora änglavingar att man fick gå på sidleds genom dörröppningarna och alla ALLA var verkligen hårt drillade i att make way så att storänglarna fick fri led för om de vingarna gick sönder var inte Luciatåget helt. Ja jag var en dramaqueen eller tja jag är kanske fortfarande det. hahaha
Detta fantastiska Luciatåg som anordnades av Inga och Thorvald med barn från Betelkyrkan och våra vänner. Vårt Luciatåg var mer anlitat i Höör än vad Höörs lucia var. Det var vi som gick luciatåg för företagen och föreningarna, det var vi som kom in på Gästis i Höör och gick luciatåg. Höörs Lucia var bara stort på själva kröningen.
Jag är så tacksam för min barndom och allt kul jag har gjort!

Det folk som vandrar i mörket ska se ett stort ljus.
Ja över de som bo i dödsskuggans dal ska ett ljus skina klart.

Ty ett barn vare oss fött, en son vare oss given och på hans skulder ska herradömet vila.

Vi artikulerade så bra, hela luciatåget, att Alexander Bard hade tappat sitt skägg. Ingen kliade sig, ingen rörde sig vi var hårt drillade och vi gillade det! Vi var bäst och vi visste om det!
För ganska många år sedan nu så ordnade jag och Sara ihop ett luciatåg med många av oss som gick som barn. Vi behövde inte öva mer än en gång, det satt lika bra för oss alla. Att kunna överraska Inga och Thorvald med detta luciatåg är en av de allra bästa sakerna jag gjort i mitt liv. Tårarna flödade på både Inga och Thorvald och det var allt lite svårt för oss i tåget att sjunga så som vi alla visste att Thorvald ville ha det.
Det är fint att växa upp i föreningsliv, min förening var en frikyrka en ekumenisk församling. Jag har många härliga minnen från den tiden. Jag hoppas att mina barn kommer ha många härliga minnen från sin tid i föreningslivet även om de är i innebandy och inte går luciatåg eller åker på scoutläger så kommer de få lära sig föreningsliv och den sammansvetsade känslan som kommer med föreningsliv. Svenskt föreningsliv är så himla bra och viktigt!

I år blir det luciatåg eller ja de ska iaf sjunga för oss föräldrar på skolan på julavslutning för Alfred och det blir julspel på julavslutningen för Vincent. Inga av barnen är drillade som vi var men de är så himla duktiga och jag får alltid tårar i ögonen när jag ser alla barnen. Tror ni jag kan få vara med och gå luciatåg?