I skenet från fladdrande ljus

I skenet från fladdrande ljus och med stilla julmusik i högtalarna sitter jag i soffan och låter morgonen komma.
Vi som inte är några morgonmänniskor har de senaste helgerna stigit upp nästan samma tid som när det är arbetsdag. Att vara engagerad i barnens aktiviteter har den bieffekten att man får offrar sina sovmorgnar. Matsäck skulle packas, innebandyväskan skulle fyllas på och barnet skulle få frukost i sig för idag är det cup i Bjuv. Jag sa hej-då till Kärleken och äldste sonen sedan lockade sängen mig med sina stökiga täcken och kuddar som knölats. Jag beslutade mig för att inte lockas mer av sängen utan bäddade upp, klädde på mig och gjorde mig en kopp te.

Jag tände massa ljus och satte mig med senaste numret av Hem & Antik där min faster är med, ja fd faster är det om man ska vara kinkig men det är inte jag för en gång familj alltid familj och hon är ju mina kusiners mamma! Min faster har ett otroligt vackert hem och hon visar upp det i olika inredningsmagasin och hon har även visat upp det i tv. Som barn var jag där inte jättemycket men ibland fick jag följa med farmor och farfar dit och jag har några minnen som barn att vi varit där på fester. Jag minns huset med värme. I trädgården drack kusin Sara och jag saft i Madickengungan. Inne i huset är en stor trappa och den fick mig alltid att känna mig som om jag vore med i Sound of Music (en av mina favoritfilmer som barn). Det doftade gott, de gamla golven knarrade och faster Helena hade alltid ändrat något mellan gångerna jag var där. Det var i detta huset som jag för allra första gången stod i ett par pjäxor för utförsåkning. Jag minns det så väl, vi var uppe på Saras rum och hon hade fått nya röda pjäxor i julklapp. Jag hade aldrig någonsin stått i ett par pjäxor, som den skåning jag är så åkte jag bara längdskidor vart fjärde år när vi hade vit vinter, ja jag kanske överdriver lite det kanske var vartannat år. haha
Jag är så otroligt tacksam för mina barndomsminnen och jag blir så glad när jag kommer ihåg något som varit väl undanstoppat i hjärnans arkiv.

Mitt ljusbord har fått ändrats om lite, jag har för många lyktor för det lilla bordet nu. Det gör inte så mycket för det är snyggt att bara har vita och silverfärgade lyktor. Igår fick jag hem min beställning från Butik Stilrent, jag tycker om att handla lokalt. Min julgranslykta och min prima ballerina. Jag är verkligen förtjust i Petras lyktor och jag ser så framemot vårens kollektion där Sinnesrolyktan finns och även lyktorna med texter från allas våran Ted Gärestad. Sinnesrolyktan bara måste jag ha för det är ju min bön, visserligen tycker jag bäst om den på engelska men den är vacker även på svenska. Det gör mig inget alls att dessa lyktor syns i vart och varannat hem, inte syns i inredningstidningar längre och inte får samma buzz i sociala medier längre för jag är så glad för dessa vackra lyktor som även gör gott då Petra säljer lyktorna i samarbete med Barncancerfonden.

Nu har klockan hunnit bli 9 och lille gossen sover fortfarande gott i sin säng. Jag funderar över vad han och jag ska göra idag, kanske blir det en runda i skogen, kanske blir det att baka kakor, kanske blir det att klä julgranen eller kanske så bara är vi och njuter av att bara få vara i varandras sällskap utan stress och utan bråk.
Det är ljust ute nu och det är inte längre i skenet från fladdrande ljus som jag sitter här i soffan utan det är solen som tittat fram och säger godmorgon. Det ser ut att bli en kall men vacker lördag!