Just nu känner jag mig väldigt isolerad, de enda personerna jag träffar irl är förskolepersonalen när jag hämtar och lämnar Kaffeman. Här hemma är det mest så som det brukar vara i en sjukstuga, inget toppen kul humör alltså. Eftersom Kärleken är full av prickar så har han nog med sig själv så jag får köra VAB på Vincent fullt ut och gudarna ska veta att det barnet har ett stort mammabehov glöm det där med att inte få gå på toa själv – jag äter med en 5-åring i knäet, jag sover med en 5-åring, ja jag gör allt med den 5-åringen närvarande kloss inpå. Men visst är det härligt att jag får vara hemma och finnas där för honom när han behöver mig. Eftersom Kärleken fortfarande är smittande (han var hos Dr igår) så kan vi ju inte göra något alls, allt ligger på mig och visst så är det ju när man är sjuk det är inget han rår för men han börjar bli lite rastlös och känner sig förstås också isolerad. Man skulle kunna tro att vi har någon livshotande sjukdom här hemma men det är alltså bara vattkoppor och alla kommer vara friska till nästa veckan men ändå, jag kan det här nu jag har VAB:at vad jag ska för hela året nu känns det som. Idag provade vi på att ta en biltur, titta till campingen där vi ska sätta upp husvagnen. Det gick väl så där kan vi konstatera, Kärleken har vattkoppor på fötterna så han märkte att det var högst irriterande att behöva använda fötterna när man kör och när man går. Vincent klarade det rätt bra i cirka 10 minuter sen ville han bara hem. Men men vi försökte iaf och kan nu konstatera att jodå båda är fortfarande inte helt krya trots att det bara är några blöta koppor kvar. Själv känner jag lite som så att just nu hade det varit trevligt med ett läraruppdrag i några dagar i en helt annan del av Sverige. Tänk att få sova en hel natt, tänk att få sova en hel natt utan någon som klänger på en. Ja dagdrömma går ju.
Tre ynka bilder är allt jag klarade av att ta idag.
Jag kunde inte ens fotografera tisteln rätt för det var så kallt och blåsigt att jag skakade.
Svårt att tro att vi ska ha de mysigt och gott där om en månad. Tur syrran och hennes öppna spis bara är ett stenkast iväg!
Nu ska jag nog snart gå och lägga mig för tja jag är fortfarande helt slut efter utflykten precis som resten av familjen, ja bortsett från den lille Kaffemannen för han är helt slut efter en dag på förskolan.
Det är inte mycket med oss just nu, inte mer än gnäll i kroppen känns det som.
Fast imorgon ska jag få lite Harmoni i kroppen och det längtar jag efter!
Sov gott, gott folk!
Senaste kommentarer