Ja jag lever, än så länge

Ja det var längesedan jag bloggade och jag har tänkt så länge att jag skulle göra det. Jag lever men så mycket mer än det känns det inte som det varit eller tja är.
Vad har då hänt sedan sist jag bloggade? Tja en hel del men ändå inte så mycket.

• 

• 

• 

• 

Jag har varit på digitalt föräldramöte och det var hmm tja intressant eller faktiskt mest störande och då menar jag inte lärarna eller innehållet. Jag är helt klart arbetsskadad med hur man är som deltagare i ett digitalt möte. Alla våra möte är digitala på jobbet eftersom vi är så utspridda i länet och i landet. Jag hade jättesvårt för att alla deltagare inte var stilla utan rörde sig i bilden.

Jag har även varit med på medarbetardag i Klippan, en bra dag men tack och lov för att jag var ledig dagen efter för jag blev helt förstörd. Var tom sjuk på dagen efter jag var ledig. Jag är så fruktansvärt trött på att mina sjukdomar ska stöka till så mycket för mig!

Igår var det Digital Idag på jobbet. Digital Idag är en rikstäckande kampanj som DIGG anordnar en gång om året. Det innebär (faktiskt) att vi jobbar som vi gör varje dag men vi måste ha fula gröna t-shirts på oss. Det är min underbara kollega Marie som är med på bilden. Hade jag inte haft Marie på jobbet så tror jag faktiskt att jag hade varit ännu sjukare! Vi skrattar varje dag, flera gånger om dagen! Älskar dig Marie! Marie och jag har faktiskt känt varandra i en fasligt massa år men det är en annan historia.

Affe hjälper Marie och mig att skratta! Som när han i torsdags hissade upp sätet så högt det gick och sedan la ryggstödet ner så att Marie skulle få en liten överraskning när hon steg in i bilen. Ja just det ja, han sa även åt mig att jag skulle hissa ner rutan så Marie fick lite friskluft. Det regnade så Marie ville inte riktigt ha friskluft. haha

Jag har varit på sociala tillställningar

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Under oktober har jag varit på två sociala tillställningar, kanske därför som jag har mått så dåligt. Att vara social är tufft för mig nu, blir så trött av det och det susar i hela huvudet i flera dagar efteråt. Ofta får jag så klart även ont i kroppen, varför inte liksom det kan ju inte räcka med bara en sak.

Jag var iaf med och firade syrran när hon fyllde 50år och det är jag glad för. Det var så länge sedan vi var samlade hela storfamiljen och det var så härligt! Även om det var Gerdas dag så stal hennes minsta barnbarn showen helt och hållet! Då menar jag inte bara att Theo berättade för alla på restaurangen att han var där genom att visa vilka starka lungor han har. Det är något med bebisar som gör att de alltid stjäl showen.

Jag var också med när den lille stjärnan döptes, jag grät så klart en skvätt också. Det är nog enda gången jag gråter eller fäller tårar iaf, när jag blir rörd av något. På dopet så var det så fint när prästen tog Theo och gick fram till hans farfar som har en funktionsvariation. Farfarn visade med sitt kroppsspråk hur lycklig han blev av att få se Theo först av alla efter själva vattencermonin. Det var fint, då föll det lite tårar.
Sen var det så klart lite dopkalas efteråt, super trevligt men ack så fruktansvärt tröttande för mitt huvud och kropp.

Återhämtning och vila

Jag har försökt vara duktig med att hitta min återhämtning och verkligen vila. Det har gått så där med det.

• 

• 

Jag har kört inom mitt ställe vid Dagsstorpssjön på vägen hem från jobb, det blev iaf en gång. Där är så himla vackert och jag känner verkligen hur jag går ner i varv när jag är där. Någon gång kanske jag lyckas åka dit när jag inte är jobbklädd och tom kanske har med mig en liten picknick.

• 

• 

Jag har stannat med bilen för att jag har sett en vacker vy, jag har även stannat upp på morgonen för att beundra naturens egna pärlband – dagg i spindelnät. Så jag försöker varva ner och inte ta med mig jobbet hem men det är svårt. Just nu är jag så irriterad över vissa jobbrelaterade saker så jag kan spricka. Jag älskar mitt jobb men att jobba statligt är annorlunda, vi kan inte göra vad som helst för vi statstjänstemän och det kommer med ansvar och förbindelser. Just nu har jag hakat upp mig på att jag inte är jurist så jag vet exakt var jag hittar det jag letar efter. Men jag ger inte upp, jag vet att det finns och jag ska hitta det. Jag ska bara hinna med att leta på min arbetstid och inte låta det äta upp tiden då jag ska vila.

Att ha lite höstmysigt här hemma har gett mig lite ro till att sätta mig och läsa igen. I somras var det helt hopplöst att få ro till att läsa men nu när ingen är hemma när jag kommer hem så blir det lite lättare att få till läsningen. Så nu har jag faktiskt börjat på en ny bok, bara två år sedan jag fick denna i julklapp…

• 

• 

• 

Pälsklingarna

• 

• 

• 

Jag har ju mina små älsklingar som älskar att vara med och vara nära, det gör också det lättare när hjärnan bara vill rusa runt. Hundarna kräver att få synas och fnattas och busas med. Det är bra, jag behöver det.

Också blev det höst

Plötsligt blev det höst på riktigt. Visst det kan vara grått, blött och tråkigt men samtidigt så gillar jag de vackra krispiga men soliga höstdagarna.

Jag kan ta fram mina boots och stövlar, jag kan använda jackor, sjalar och mössor. Det är allt bra mysigt. Och ja även detta året är jag helt fast i den färgen som jag aldrig skulle använda själv, senapsgult. Jag gillade inte alls färgen när den kom för något år sedan, den var inte jag. Antingen har färgen ändrat sig eller så har jag ändrat mig, undras vilket det är. haha

Mitt hår vet jag dock fortfarande inte vad jag ska göra med så det får bara växa och bli ostyrigt. Färgen är helt knasig också men som sagt jag vet inte vad jag vill med mitt hår. Jag testar mig fram men än så länge så återgår jag alltid till att jag inte ska ha det som lugg utan det ska bort från ansiktet. Har du några råd och tips till mig?

• 

• 

• 

Crossmorsa

• 

• 

Crossmorsa är jag ju och idag fick jag vackert ställa upp och följa med. Eller alltså jag vill ju se honom köra och jag har inte varit med de sista gångerna. Idag var det dock premiär med sanddäck på så då var jag ju “tvungen” att följa med. Men jösses vad det var kallt och blåsigt, jag skulle haft vinterjackan på mig.

Lite trasiga och knasiga det är vår trasdockssång

Minns ni barnprogrammet Trasdockorna? Ledmotivet till det programmet sjunger jag iaf rätt ofta på för det är exakt så jag känner mig, trasig och knasig.

Men det är bara till att le och fake it til you make it som Emma brukar säga.