Det sitter en kvinna två säten snett framför mig. Hon är en sån kvinna som väcker min avundsjuka och får mig att se snett på mig själv. Hon är en sån kvinna som jag tror är perfekt.
Hon kommer in i tåget med ett stort leende på läpparna, stor halsduk virad upp på hakan, en helt vanlig kvinnlig mössa nerdragen till ögonen, jeans och slitna converse. Hon utstrålar lugn och det går lätt att se att hon är vacker. Jag hinner tänka hur gör folk med håret när dom har mössa på sig? innan hon sliter av sig mössan. Fram väller blonda lockar i lite oreda. För mig verkar hon perfekt för hon är enkel men kvinnlig och utstrålar lugn så jag kan inte se henne som en svår människa att leva eller arbeta med.
När jag ser en sådan kvinna på en dag som denna, ja då är inte samtalet till en fettdoktor långt borta.
Jag tycker inte om att vara avundsjuk.
Mmm förstår känslan.. Dom liksom är den perfekta visionen av hur man själv skulle vilja se ut / vara..
MEN – brukar påminna mig själv om dom säkert har samma problem som oss andra ! För det ligger i vår natur att inte vara nöjda.
Men man suckar ändå..
Nej det kan jag inte tänka mig att hon har några problem. Skulle hon ha några problem så löser hon dom käckt med ett leende på läpparna. *s*
Jag har en tendens att missa det där att andra också har vardagsproblem. Att vissa har svåra och tunga problem hänger jag helt med på men de där vardagsproblemen där man gnatar och skaver på varandra dom tror jag att ibland att jag är ensam om att ha.
Jag önskar att fler bloggerskor skulle våga skriva om att de är sjukt irriterade på att ha hittat partners strumpor i soffan igen,att mjölken var slut när man precis varit och handlat men inte handlat mjölk för det visste man inte om att den var slut, att partnern ytterligare en kväll bara skulle iväg en snabb runda på någon sporthistoria och var borta i fem timmar osv. Man måste få visa att man är lite mänsklig också inte bara så himla perfekt hela tiden som en del bloggar är. Inte så att man måste kräka ut allt men ett litet syrligt halvrått inlägg någon gång iaf, det hade piggat upp mig iaf.
Aha, det är därför du är inne och läser hos mig. De där osande inläggen. 😀 Gnället och irritationen.
Hur kan du glömma bort hur fin och underbar du är? Vilken inspiration och glädje du förmedlar. Vilken avundsjuka jag känner på dina fantastiska fotografier.
Du är för mig precis det som du skriver om henne. Kvinnlig, stark och perfekt.
*s* Ja Lotta det är faktiskt en av anledningarna till att jag gillar din blogg så mycket. Du visar hur ett familjeliv är med nedgångar och uppgångar. Du vågar skriva rakt och ärligt. Älskar’t!
Tack kära Lotta. <3
Håller helt och hållet med Lotta! Du är en av dom där kvinnorna som du själv är avundsjuk på! Kram
Tack syster! <3
Visst är det härligt med sådana kvinnor det bara glänser om! Brukar ibland gå riktigt nära sådana i önskan om att lite av deras fairydust skulle falla på mig… 🙂
Jag visste att jag skulle kramat dig lite mer så jag hade fått med mig lite fairydust. 🙂
Det är helt underbart med de där kvinnorna som väcker min avundsjuka för utom dom tror jag inte att jag hade fortsatt sträva på samma sätt.
Kram finaste
Haha kära Emma !! Alla har sina isuses!! Och alla retar sig på något hos sin sambo ! Fast det jag retade mig mer när jag var yngre ( för nu är jag så gammal o klok…) Om jag hade bloggat för 10 år sedan så hade det nog vart mer sånt om hang ups. Nu väljer jag liksom bara att blunda och gå därifrån.
Må så gott vackra underbara Emma !
Alltså jag såg också en sån kvinna i morse?
Men du, du är ju så himla fin tycker jag. Och jag var avundsjuk på dig en gång när vi sågs, jag tänkte att du var så himla vacker och lyste och kände mig själv så blek.
Sant!!
kramar
Men Lingon då åhhhh *rodnar* Tack!
Var vi månnetro på samma tåg imorse? *s*
Egentligen borde man ju gå fram till de kvinnorna och berätta hur man reagerat för det är ju en fin komplimang.
Kram
Visst borde man..? Får se om vi är på samma i morgon.
Idag tog jag 7:08 men i morgon senare…hoppas jag.
kram!
Jag tog 8.08 igår men hoppas på 7.46 idag.
Kram