Jag har en egenskap som jag försöker jobba extra mycket med. Jag har svårt för att släppa saker. T.ex. om jag sagt fel sak fullständigt, om jag har glömt bort vart jag träffat en människa innan, om jag gjort ett misstag, om jag inte hängt med på något kanske ett skämt eller i en diskussion. Ja jag har helt enkelt svårt för att sluta idiotförklara mig själv. Av någon anledning kan jag inte släppa det och vill du helst förklara att det blev bara fel just då, jag är inte korkad. Ja för det är nog där skon klämmer, jag är rädd att framstå som korkad. Tänk vad rädsla kan ställa till det. Nu ska jag blev bättre på att bara rycka på axlarna och säga jaha nu blev det fel. Men det är inte lätt.
Har ni någon sådan sak? En egenskap som ni inte gillar men som ni inte riktigt lyckas jobba bort hur mycket ni försöker? Eller är jag själv i det här?
Oh ja. Något lite liknande. Så fort jag träffat någon, Typ alla utan min man. Alltså inklusive bästa vänner och sånt, börjar jag analysera om jag varit tillräckligt trevlig, om jag pratade för mycket, inte lät den andre få en syl i vädret, om jag var ouppmärksam, konstig, bara för mycket, eller kanske för lite. Jämt. Det är mycket mycket ansträngande och oftast faller domen att ja jag pratade för mycket, var för mycket osv. Då vill jag helst ringa upp och säga förlåt. Ibland gör jag det. Det i sig är ett konstigt beteende man kan be om ursäkt för. Så ibland gör jag det. Osv.
Underbara Annika! Du är ju helt underbar att umgås med och nästa gång jag är i Götet får vi träffas!
Åh, sluta. Du har väl inte förväxlat brudbuketten med bordsdekorationen någon gång som jag gjorde, va ;-)?
Hahaha du é så go’!
Jo, visst vill man dra på sig skämsmössan lite då och då, men det bjuder jag på :)) Kram Inger
Jo att dra på den gör nog många men jag tar ju inte av den igen.
Kram
Japp! Dåligt samvete! Jag får dåligt samvete för allt!!!! Har jobbat på detta i flera år men det går liksom inte bort.
Kommer du på ett sätt som fungerar så berätta gärna det för mig!