Jag önskar mig

…en riktig höststorm där jag kan stå vid havet och luta mig mot blåsten utan att jag faller omkull. Jag älskar när det blåser för det är renande.

När jag bodde i Ystad cyklade jag ofta ner till havet och bara satt där på stranden tittandes på havets rörelse. Det kunde gå timmar utan att jag ens märkte det. Att sitta helt själv på en strand när havet är mörkgrått är mäktigt. För mig är det så logiskt att det är renande för alla tankar och känslor för man inser hur liten man är i världen när man sitter där vid ett vrålande starkt hav.

Nu bor jag inte länre vid havet och kan inte finna renande lika lätt. Då gäller det att finna det på annat sätt. Ringsjön funkar nästan lika bra som havet men närheten är inte som i Ystad. Däremot så går jag förbi ett vattendrag varje dag, kanalen i Malmö. Denna hemska kanal, som innehåller mer än vad jag vill tänka på och som ibland luktar något fruktansvärt, har blivit mitt nya själaställe. Imorse tog jag en omväg till jobb för att kunna gå längs kanalen i blåsten. Nu sitter jag här med hjärnan renad och själen läkt, nu kan dagen börja.