Jag var bättre förr

Jag lyssnar på gamla avsnitt av En underbar pod. Både Clara och Erica har varit utmattade och de diskuterade det i podden. 

Det kommer lite för nära mig själv för jag har ju varit där, två gånger. Frågan är om jag inte borde slå av på takten igen, dra mig lite tillbaka och bara andas. Erica pratade om att hon gillade sig själv bättre förr, hon var roligare förr, hon kunde göra mer förr men nu går inte det. Precis exakt så känner jag med. Jag var roligare förr. Jag var bättre förr. 

Den här Emma saknar jag, hon mådde egentligen inte så bra men hon var bra och rolig. Hon hade energi, hon gjorde saker, hon älskade att jobba. Hon hade kul! 

Detta fotot är taget ett år efter min första sjukskrivning för utmattning. Jag gick på i samma stil som alltid, jag hade inte lärt mig något direkt mer än att dölja för mig själv hur jag egentligen mådde. Men jag hade kul iaf. Jag träffade min vänner och jag gjorde saker. Jag skrattade mycket. 

Jag skrattar inte på jobbet varje dag längre. Jag skrattar inte alls varje dag längre. Jag saknar att skratta. Jag tror verkligen på att det är farligt att inte skratta. Jag tror själen skrumpnar och blir grå om man inte skrattar. 

Jag var bättre förr, jag var bättre på att skratta förr. Jag måste hitta tillbaka till skrattet och glädjen. 

Snapchat hjälper mig iaf en liten bit till skrattet.