Vinden piskar regnet mot fönstret och det är alldeles svart ute. Barn väcks, frukost äts och de dagliga avskeden görs. Mitt hjärta värker. Jag vill vara hemma, vakna i takt med solen. Jag vill sitta i soffan under filten och dricka varm o’boy. Jag vill ha två små kroppar nära min kropp så jag känner deras värme genom filtar och kläder. Jag vill resa till Mattisskogen med pojkarna och presentera dom för Ronja och Birk, jag vill lära barnen resa genom böckernas värld. Jag längtar till de där två semesterdagarna som dyker upp om tre veckor! Då ska vi göra allt det där, tillsammans.
Myyyysigt!
Åååh, fina Emma! Klart du vill! Varför ska det vara så förbaskat svårt med balansen…. varför kan det inte vara lättare att vara hemma? KRAAAAAAAAAAAM!