Med yogan i kropp och sinne

Denna dagen blev precis tvärtom vad den skulle blivit. Vincent och jag hamnade i klinch och det var jordsmältningsnivå på det. Vi skulle fått en kväll med träning och mamma-son-tid istället blev det tårar, skrik, hårda ord och besvikelse. Jag fullständigt kokade, kände mig värdelös, hjälplös och vilse i min mammaroll. Så vi gick åt vars ett håll och sen när vi hade lugnat oss så kramades vi, pratade, grät en skvätt och blev sams. Det är viktigt tycker jag att prata med barnen efteråt och förklara att det är okej att bli arg men man måste bli sams igen och prata igenom det och aldrig någonsin somna arga. Det sista jag sa ikväll till båda pojkarna var samma sak som jag säger varje kväll vad som än händer, vad som än sker, kommer mamma älska dig fast ikväll la jag till även när jag är arg så älskar jag dig. Det är ord som jag bil tjata in i deras hjärnor och hjärtan, de ska veta det med varje liten del av sin kropp.
Det tar på mig att ha de här bråken och jag vet varför vi har de bråken, vi har två pojkar som är lika sina föräldrar som har stora hjärtan med stora känslor oavsett om det är skratt eller storm. Vi är känslomänniskor helt enkelt men vi visar det olika och det måste barnen också få lära sig, att hitta sitt sätt att få utlopp för alla känslor och lära sig hantera det. Hur jobbigt det än är så är jag glad för att de vågar känna, att de vågar låta känslorna komma och jag blir glad när jag ser hur de försöker lära sig sitt sett att handskas med det.
Själv går jag in i ett rum tillsammans med blå matta och ett Klintaljus för att yoga bort spänningarna. Det är mitt sätt och det fungerar för mig. Efter 20 minuter är jag lugn igen, kroppen avslappnad och glädjen tillbaka. Jag tar fåniga kort på mig i min nya mössa och jag skrattar åt mig själv.

Jag är så glad att jag har hittat tillbaka till yogan!