Många morgnar sitter jag på tåget och tittar på vackra morgnar som väcker världen till liv. Jag får då och där en enorm längtan till att hoppa av tåget, mitt där på spåret, och spendera timmar med att fotografera. Jag bannar mig själv för att jag inte är en morgonmänniska och tar tillfällena i alt på helgerna. Jag tittar ut genom tåg fönstret och ser dimman ligga tjock.
Sen inser jag att den vackra och tjocka dimman är bara skitiga tågfönster.
Förstår precis vad du menar!! Som fotograf är det banne mig bra om man är morgonmänniska. Själv är jag kvällsmänniska ut i fingerspetsarna..kan vara supertrött hela dagen fram till 18, DÅ, ja då är det dags och piggna till tycker Mary. Tvingar upp mig själv på vardagmornarna ändå, trots att vi inte har barn, för att jag bara måste få njuta av hela dagen och inte sova bort den!! : D Kram fina du