Igår kollade jag upp ett företag som jag läst om, jag var väl inte jätteimponerad men sen läste jag att killen som drev företaget var bara en liten skit – ett barn. Sen började jag räkna och nja ett barn är han väl inte riktigt längre, 20 år är han. När blev 90-talisterna så stora att de kan vara företagare? Va?! Jag fattar inte det, visst båda mina systerdöttrar är 90-talister, båda mina svägerskor är 90-talister och min ena svåger också men de är ju inte så stora. Eller? Ja jo två av de har flyttat hemifrån, en är förlovad, en har jobb men annars går de ju i skolan (visserligen högskolan för den förlovade men ändå skola) fortfarande. Jag kanske kan hänga med på att Tullan går ut högstadiet i år men inte på att hon snart är myndig!
Inte kan väl denna lilla flicka ha blivit så stor än?!
Min lilla Beckspecks kommer aldrig bli stor för mig, inte ens om hon blir mamma en dag – jag kommer hävda barngraviditet! Haha
Vad var det som hände? När slutade jag märka att jag blev äldre? När började åren gå så fort? Är jag på väg in i en 40-års kris eller börjar jag bara vakna upp och inse hur många år som har gått?
Jag är INTE rädd för att åldras, jag är nog mer rädd för att missa att jag åldras.
haha, det där känner jag igen! Jag skulle berätta om en läkare jag träffat en gång och sa att han var så ung, han var till och med yngre än jag…. sen kom jag på att jag är 4o och han kunde vara tio år yngre än jag och ändå ha jobbat som läkare i flera år… 🙂 Men du säger det så fint – att inte vara rädd att åldras, bara vara rädd att missa det 🙂 Kram!
Tack!
Kram