Nu vet jag vad det är som har fattats detta året, nu vet jag vad vi har gjort fel. Vi har inte haft tid till att bara vara familj! Det är hemskt att inse hur upptagna vi har varit hela året men det var ett bryskt uppvaknande när äldste sonen gråter när det är sängdags. Vincent ville inte somna för han ville inte att helgen skulle ta slut, han ville ha oss för alltid. Innan jag förstod vad han menade men efter några ord till från honom så insåg jag att detta var första helgen, sen semestern, som både jag och Kärleken var hemma båda helgdagarna. Vi har varit tillsammans sedan fredag eftermiddag. Så ska det vara men så har det inte varit. Jag känner nu att denna helgen har jag andats lättare, jag har vaknat utsövd och redo för dagen. Tänk så snett man kan hamna när man försöker få ihop ekorrehjulet.
Åh, det där känns igen. Att försöka få ihop tillvaron och mitt i allt tappade man det viktigaste – samvaron. Kram K