I snart ett år har jag ignorerat vad min kropp har försökt berätta för mig. Herregud jag tappade synen på ena ögat och hamnade på akuten! Men nej inte ens det fick mig att dra ner på takten och lyssna på min kropp. Jag gillar när det händer mycket och när det är högt tempo. När man ignorerar det gång på gång så kommer det till en punkt där kroppen hittar ett sätt att sätta stopp. För min kropp är det feber, hög feber. Jag märker inte att jag har feber förrän den där febersmaken kommer i munnen och då är jag oftast runt 39-40 grader. Så idag var det bara till att gilla läget och lyssna på kroppen. Föreläsningen med Hallå Norden i Köpenhamn fick jag helt enkelt vara utan, det retar mig i mängder.
När grabbarna hade gett sig av så bäddade jag ner mig i soffan och vaknade fyra timmar senare feberfri. Visst jag hade tagit en Ibumetin vid sextiden men nu är klockan två och febern är fortfarande borta. Kan det möjligen vara så att min kropp tycker att sömn är bra? Hehe
Sen är det ju det där med att man får vad man sänder ut och den sista tiden har jag tänkt mycket på hur skönt det hade varit att få någon dag hemma helt själv… Attraktionslagen ger dig vad du behöver men kanske inte på det sättet du hade tänkt dig.
Då har vi lyssnat bra, både du och jag. Vaknade med migrän, insåg att jag inte skulle ta mig till skolan, la mig i soffan, somnade om (runt 11-tiden) och vaknade kl 16… Fortfarande lite ont men inte alls så illa som i förmiddags…
Tror både du och jag borde dra ner på tempot lite, vad säger du?
Krya sig, vännen!
Så klart… “funkar inget annat – stäng ner”. En given signal från kroppen…en sinnrik uppfinning!
Jag får inte feber – jag får antingen migrän eller så placerar kroppen mig på toa under en dag eller två :/ Jag kan säga att jag föredrar feber för då kan jag ligga i soffan och glo på dumburken.
Ibland funderar jag på att installera en tv på toa när kroppen fängslar mig där 🙁