Jag sitter i förtältet och läser ikapp på bloggar (jag har inte glömt er bara inte haft tid eller ork i värmen) när jag plötsligt bara stannar upp och låter tystnaden råda. Jag hör bryggans gnisslande, förtält som fladdrar till i vinden, vågornas kluckande, fåglarnas tjut och några enstaka nattbadare. Det är natt på campingen och allt är stilla. Jag skulle kunna lyssna på nattens alla ljud tills jag inte orkade höra något mer. Stillheten är ljuvlig att ta in.
Jag ska köpa mig en vacker skål, en stor skål, där jag ska lägga foto från sommaren i. Det ska bli min minnesskål, min skål att ta fram och hjälpa minnena få liv igen. Den skålen ska få bo mitt i hemmet, alltid nära till hands och jag hoppas att fotona blir tummade, örade och solblekta för det betyder att minnena får leva länge länge länge.
Jag tar in stillheten från natten som lagt sig över campingen och tackar för dagarna jag fått.
Den här sommaren är i sanning värd att minnas. Bra idé med skålen, det tar jag efter.