När vågorna möter stranden i Vårhallarna

När vågorna möter stranden i Vårhallarna så skapar de ljuv musik och lugn i själen, iaf hos mig.

Frida och jag bestämde oss för att det var snudd på olagligt att vara så nära havet utan att besöka det. När vi hade varit på bloggeventet så stannade vi helt enkelt till vid havet och stal några minuters själavård.

Frida rusade mot havet och jag insöp dofterna, ljuden och känslan av stranden. Ja och så plockade jag förstås stenar till min samling som jag påbörjade i Kivik i somras.

Det hade börjat skymma när vi kom dit och mörkret sänkte sig snabbt, det märktes extra tydligt när jag tittade igenom fotona.
Jag är så glad att min kamera även kan spela in videos och att jag kom ihåg att den kan det. Det känns nästan som att jag lyckades ta med mig en liten bit av havet hem.
Nästa år ska jag nog börja ta sand med mig hem från olika stränder vi besöker. Tänk er en hylla fylld med små små burkar (typ mason jars) med sand och en sten samt en liten fin etikett som berättar var sanden och stenen kommer ifrån. Det är nog så nära Dumbledores minnessåll som jag kan komma!

Ta en stund att få lite själavård, sätt dig till rätta, slappna av och starta videon. Du kan blunda för att bara lyssna på ljudet, då är det nästan som att man är där när vågorna möter stranden i Vårhallarna.