När verkligheten knackar på

Ikväll skulle vi ha det mysigt med tända ljus, te i stora mängder och Svenska Hjältar. Nu är teet kallt, pojkarna har spelat upp hela registret (det var ju därför jag förbjöd TMNT!!!), mannen hostar, snörvlar och somnar, ljusen är utbrunna och jag har mungiporna i knävecken. Så nu gråter jag till Svenska Hjältar och tackar min lyckliga stjärna för att jag har lyxen att vara ledsen för såna här småtjafs.

IMG_7097.JPG
Om människor flyr för sina liv, vem är då jag att säga nej. -Syster Karin

8 kommentarer

  1. Usch ja, ibland blir det inte som man tänkt sig. ❤️
    En julafton som jag och dåvarande för en gångs skull firade själva, fick han maginfluensa på julmorgonen.
    Krya på er och du har en länk på instagram. 🙂 tyvärr inte bästa priset men ändå.

    • Nä det blir inte alltid som man tänkt sig men jag behöver iaf inte känna oro över trygghet för mina barn, mat på bordet, kläder på kroppen och tak över huvudet.
      Jag behöver lite perspektiv känner jag, jag klagar för mkt.

      Tack fina du! <3
      Kram

    • Ja vem gör inte det. När det var frieri på scenen var det som att öppna en kran och tappa bort packningen, gick inte att sluta.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.