Norge

Jag hade tänkt skriva om Norge. Jag hade tänkt skriva att det är fruktansvärt. Jag hade tänkt skriva att det är hemskt när det kryper så nära.
Men, jag har inte läst om vad som hänt i Norge. Jag har inte sett på tv:n vad som hänt i Norge. Jag har bara hört lite på radion och läst på FB. Visst är det fruktansvärt att jag inte har engagerat mig mer när vårt grannland har drabbats så hårt? Visst är det hemskt att jag har valt att inte ta det till mig?

Jag förstår att många tycker att det känns hemskare för att sådana här våldsdåd är vi inte vana vid i vår del av världen. Men det är egentligen bara en liten, liten del av allt hemskt som sker varje dag i vår värld. Det är fruktansvärt att så många människor ska behöva lida för att en person inte är vid psykisk hälsa. Jag lider med alla som på något vis har drabbats. Men dom har en fördel som många andra i vår värld inte har, dom bor i ett land där det finns fungerande sjukvård som tar hand om de drabbade, dom bor i ett land där man tar allvarligt på förlusten av en närstående, dom bor i ett land där dom har rätten att sörja och få göra det i sin egna takt. Det gör inte det till mer acceptabelt, det gör inte att deras sorg är mindre och de gör inte att deras älskade kommer tillbaka. Men jag tänker på alla de som har våldsdåd som en vardag. Alla de kvinnor som lever med gruppvåldtäkter upprepade gånger, de barn som berövas sin barndom för dom måste sälja sig själva för att försörja familjen, jag lider med alla de kvinnor som har blivit omskurna, jag lider med alla små pojkar som vid åtta års ålder får ett gevär i sina händer med ordern att döda, jag lider med alla de föräldrar som ser sina barn tyna bort för att det inte finns ngn mat, jag lider med de som än idag lever med skadorna efter Tjernobyl och jag lider med de som tror att en bra dag är en dag där det inte gjorde fullt så ont som det gjorde igår.

Vad jag försöker säga är att det som hände i Norge är fruktansvärt men det händer fruktansvärda saker varje dag i vår värld. Jag förstår inte varför jag “ska” reagera hårdare på det som hände Norge än allt annat som hänt runt om i världen? Varför är det hemskare för att det sker i Norge än i USA, Frankrike, Finland, Kina, Saudiarabien, Sydafrika? Är det för att det är ett grannland? Eller är det relationen man har till det landet det sker i? Personligen tror jag att jag hade reagerat mycket starkare om det hade hänt i Köpenhamn. Då hade det verkligen krupit nära för mig. Köpenhamn är ju bara ett stenkast iväg och jag har kollegor och bekanta i Köpenhamn. När det sker ett mord i Sydafrika, som man får höra om, så reagerar jag starkare på det än på ett mord i Finlad. Min moster blev mördad i Sydafrika så då går tankarna direkt till den händelsen.

Jag önskar vi hade levt i en värld där inget våld förekom!

Mina tankar går till de drabbade!