Anledningen till varför jag hellre lämnar barnen tjugo över sex än halv åtta är att jag avskyr dagar son idag. Dagar där jag känner mig som en tjatkärring och en hård mamma. Jag har inte all rid i världen och att passa tider är något alla måste lära sig.
Halva vägen till förskolan skrek Vincent, andra halvan sov han och väl framme började han skrika igen. Torbjörn fick ta Vincent ifrån mig och jag fick bända loss hans armar från min hals. Jag hatar dagar som idag!
Nu finns det bara en sak jag kan göra för att ta mig igenom denna långa dag (slutar 18.15) och det är att stänga av känslorna och tankarna kring dagens start. Jag måste tänka på något annat för annars kommer jag gråta hela dagen igenom.
Men nu kör vi torsdag så det snabbt kan bli fredag och då blir det ju helg.
Bara han inte är på väg att bli sjuk igen, min lille Plutt.
Åh, vad jag önskar av hela mitt hjärta att sådana dagar inte fanns!!! Varm kram till dig!