Omvärdera

Dagen gick inte alls så bra som jag hade hoppats på. Nybörjarmisstag som jag borde acceptera att det händer men det går inte – jag är sjukt besviken på mig själv. Jag försöker berätta för mig själv att jag omöjligt kan veta bästa sättet att ha anteckningarna när det är första kursen. Jag försöker berätta för mig själv att det är okej att missa att lyfta fram ett ställningstagande. Jag försöker berätta för mig själv att det är första läraruppdraget d.v.s. ett uppdrag att lära mig vara lärare. Men nej det vill jag inte lyssna på. En negativ tanke föder en ny och jag vill inte hamna i den spiralen. Nä nya tag imorgon och sänka ribban – ingen sätter 2,45 i första hoppet.

Jag skjuter undan jobbiga och negativa tankar med lite Facebookande. Ett riktigt smart drag för vem möts jag av där om inte min gamla klasskompis Jocke. Jocke var en trevlig prick redan i grundskolan men nu som vuxen har han en fantastisk humor som träffar i bullseye. Han slår ner allt det där som jag felaktigt byggt en grund på. Han visar vad som är viktigt med en brutal ärlighet. Jag gillar’t och jag behöver det. Jocke är gammal yrkesmilitär (gammal och gammal vi har faktiskt några år kvar till 40!) och han får ner en på jorden i de flesta fall. Varför oroar jag mig så mycket för den här kursen? Vad är det värsta som kan hända? Ja inte är det att jag skjuts till döds, inte är det att en kamelspindel har bosatt mig i min sovsäck, inte är det att möta fiende och behöva skjuta nä det värsta som kan hända är att jag blottar min okunskap. Livet går ju vidare oavsett hur jag presterar på kursen. Jag ska göra bra ifrån mig men utan ångest!