På Skånes Djurpark med Ica

Igår var vi på Skånes Djurpark med Ica i Höör. Jag fick en inbjudan på posten för någon vecka sedan om att vi var inbjudna till en dag på Skånes Djurpark, röda mattan skulle t.o.m. rullas ut. En sådan sak kan man ju inte säga nej till.

Eftersom vi var där lite senare än vi hade tänkt så hängde vi lite på Fåret Shaun landet men sparade traktorrundan till senare för herrejösses och himmel vilken kö där var. Det är väldigt fint på Shaun land och barnen älskade det.

Vi tog oss en lite titt inne på terrariet och jag gjorde mitt bästa för att inte visa min ormfobi, jag är riktigt stolt över mig. Jag hjälpte t.o.m. till att titta efter snokarna som de inte fann. Sen valde jag att stå och titta in genom ett glas där inget fanns alls, för att hämta andan och lugna pulsen.
Tyvärr så har nog Alfred plockat upp min fobi iaf för när han skulle somna så kom han med gråten i halsen och sa att han fick ont i magen när han tänkte på huggormen (ja jag tittade på den också men bara svansen). Stackars liten.

Efter en god vildmarksbuffé, som även den var bekostad av Ica, så gick vi för att titta på djuren. Vi lyckades komma lagom till matningen av björnarna och sen kunde vi följa dem till lodjuren, till tvättbjörnarna och till mårdhundarna men tyvärr såg vi inte mårdhundarna för de har fått medicin och var lite slöa. Medicineringen var något de behöver för att de är gamla så de har inte fått någon sjuka eller så.

Sen fick barnen springa av sig lite på hinderbanan vid vildsvinen. Alltid lika uppskattad men tyvärr också väldigt farlig när det är många barn där. Det här med att inte lära sina barn att visa hänsyn är en stor, enormt stor, miss av föräldrar i dagens samhälle. Alfred som är lite rädd för att skada sig igen fick stöd av pappa hela vägen men Vincent som nyligen funnit modet att testa själv utan oss vid sin sida fick springa, tyvärr så blev han både knuffad och trängd av andra barn. Fast det gav ju oss ett bra tillfälle att prata med barnen om hänsyn och respekt.

Sen kom vi till visenterna och älgarna. Vid älgarna åt vi glass och sen var det dags för älgmatning. Vilken lycka! Benjamin berättade om älgarna och hur man matar dem medan Josefin delade ut morötter till alla som ville mata. Alla ville förstås mata den lilla söta älgkalven men den förstod inte alls grejen med morötter. haha

Sen berättade Benjamin om olika horn, Josefine visade upp de så fint och tja Alfred provade ett horn från ett slidhornsdjur dvs ett djur som inte tappar sina horn och hornen är ihåliga. Just detta hornet var från en uroxe vilket tyvärr inte finns kvar i parken. Riktigt synd för uroxarna var en av mina favoriter på parken.

Josefine var fantastisk med barnen och de fick följa med för att mata både dovhjortarna och kronhjortarna. Pojkarna var överlyckliga och tyckte att dagen var suverän. Vi avslutade trippen med att åka traktorrundan på Fåret Shaun land och där fick pojkarna diplom för att de hade bockat av alla fåren, precis som hunden brukar göra i serien.

Vi hade en härlig dag i parken och jag hoppas att barnen känner samma glädje för parken som jag gjorde som liten.
Parken ligger mig varmt om hjärtat då jag som barn lärde känna en av männen som var med tidigt i parken. Nalle kallade jag honom men han hette Björn Hamilton. Han var major men jag vill minnas att farmor och farfar alltid refererade till herrskapet Hamilton som greven och grevinnan. Herrskapet Hamilton bodde här i Höör och farmor städade huset medan farfar skötte om trädgården, själv satt jag inne i huset vid baren och drack apelsinjuice ur höga glas och pratade med Nalle. Ja nu förstår jag ju att Nalle inte alls drack bara apelsinjuice men jag minns hur vi pratade och hur jag trivdes där med Nalle och hans fru. Farmor och farfar var inte fullt lika glada för att jag roade mig med greven och grevinnan, det passade inte sig riktigt men ingen av dem sa något för de ville inte gå emot greven och grevinnans önskan. Det är ett av mina käraste barndomsminnen och det huset gör mig fortfarande glad varje gång jag ser det vilket jag gör varje dag när vi cyklar till skolan.
Sen har jag även haft förmånen att få praktisera på Skånes Djurpark och det var fantastiskt! Det var på den tiden då parken såg ut som den alltid gjort, innan det fanns ett Fåret Shaun land och kiosker överallt. Det var på den tiden då Malmöhuslän (ja det var inte ens Region Skåne då) bidrog med enorma summor gentemot att parken vårdade de nordiska djuren och bjöd in skolklasser från hela Skåne för att lära ut kunskapen. Idag känns parken mer som en nöjespark och det gör mig allt lite ledsen men jag vet att det är ett sätt att få parken att överleva nu när Region Skåne inte skjuter till pengar. De gör ett fantastiskt jobb med djuren och det är fortfarande nordiska djur och närheten till djuren gör det underbart att uppleva. Jag tror nog att djuren har det rätt bra på parken, det är stora hägn och de flesta djuren har möjlighet att gömma sig för besökarna om de inte vill bli utstirrade mer. Parkens motto från när den startades inga djur i bur lever nog allt kvar i parken. Man har kunnat se en hel del av baksidan av parken på Veterinärerna som gick på TV4, alltid kul när man får se hur livet på en djurpark verkligen är. Sen kan det här med djurparkers varande diskuteras och stötas och blötas i det oändliga.
Jag väljer att besöka Skånes Djurpark för där känns det som att djuren har det bra. Ölands djurpark kommer jag aldrig sätta min fot på igen, vidrigare ställe får man leta efter.

Vi tackar Henrik och Anna på Ica i Höör och Skånes Djurpark för en härlig dag! Fler sådan här evenemang får gärna anordnas, jag hoppas att det var fler med lite skral kassa (arbetslösa, sjukskrivna, låginkomsttagare och ensamstående föräldrar t.ex.) som fick inbjudan! Tänk att just vi fick en dag på Skånes Djurpark med Ica!