När man är jobbovan

När man är jobbovan och har jobbat två hela dagar direkt efter semester och sommarlovet tagit slut ja då finns det en stor risk att man somnar i soffan.
När man är jobbovan

Denna veckan är jag på en förskola i Höör, hela veckan. En av delning med massa go’a och härliga ungar, en förskola med flera avdelningar med massa go’a och härliga ungar. Jag är helt slut i huvudet! Det är ett evigt räknande på barn så man har hela barngruppen med sig, det är namn att rabbla så jag vet vad alla ungarna heter, det är blöjor som ska kollas, händer som ska tvättats, mat som ska serveras och däremellan ska man även få in en stor dos av pedagogik. Herregud! Om jag ska jämföra jobbet som skattehandläggare och jobbet som barnskötare så är tröttheten lika påtaglig men en dag på en förskola är som en dag i deklarationstid. Det är ett susande i huvudet och det känns som att man inte kan orka sätta ihop en enda pedagogisk mening till om så livet stod på spel.
När man är jobbovan

Lite mallig är jag allt för jag kan namnen på alla barnen på avdelningen efter bara andra dagen. Idag är den tuffaste dagen gjord och nu börjar nedräkning till helgen eller tja först nedräkning till torsdag då jag och Frida styr mot Österlen och en mysig kväll på ett event. Och på fredag ska högvärmen komma tillbaka så förhoppningsvis kan jag spendera helgen i min solstol tittandes på min stenlagda rabatt. Bara en dag kvar utan något lite extra i sig och sen är det nedförsbacke till helgen!
Men när man är jobbovan som jag är så det en fin gåva att få en kopp kaffe, slänga upp fötterna i soffan och titta på när John smeker sin sekatör. haha

4 kommentarer

  1. Förstår känslan! Jag har jobbat två dagar denna veckan. Fyra dagar sedan jag började jobba. Efter att ha gått hemma i två år skriker kroppen! Huvudet är med, men med mitt jobb får hjärnan vila mycket 🙂
    Imorgon har jag fått ledigt sen är det “bara” två dagar kvar på denna jobbveckan! 😉
    Kram

    • Barnen är alltid fantastiska men resten varierar beroende på vilken förskola man jobbar på. Där jag är just nu är det inte mys, knappt ens när de små är nyvaknade. Lek är det och en del skratt.
      På en annan avdelning jag var på var det mest mys och knappt någon lek och skratt. På andra avdelningar har det varit en mix av allt. Det fantastiska i det är hur pedagogerna får in verksamheten i det.
      Trött blir man, enormt trött.
      Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.