I veckan såg jag ett program om maniska samlare och det programmet fick mig att börja fundera. Varför börjar man samla?
Nu menar jag inte de maniska samlarna för det förstår jag att där är en bakomliggande sjukdom.
Jag menar de som samlar för set är ”bra att ha”. Inte bra att ha i den lilla skalan utan de som sparar saker utan egentligen tänka på om saken är bra att ha för just dom. Farmor sparade allt som var bra att ha, gamla urdiskade smörkartonger. Morfar sparade också, spik rostiga gamla spik och sina gamla tomma medicinburkar. Bra att ha
Nu kan jag iofs mer förstår när gamla människor födda på 30-talet och tidigare. Dom kommer från en helt annan uppväxt än vårt.
Jag menar inte att man ska slänga bara för slängandets skull. Jag förstår bara inte hur man tänker när boytan krymper för att hela vinden/källaren/förrådet/ovanvåningen är fylld med saker som är bra att ha.
Jag förstår inte hur man tänker när trädgården minskar för att man lägger saker där istället för att kasta dom.
Jag förstår inte hur man tänker när man fyller uppfarten med gamla obrukbara bilar så man får parkera på gatan.
Jag går dagligen förbi ett hus där dom har bilar, husvagn, cyklar osv stående överallt. En gång kom jag förbi det huset fast på andra sidan, framsidan. Det var mörkt ute och lamporna var tända inne. Blicken drogs in genom fönstret och jag blev ledsen. Vilken röra. Inte att där var stökigt utan bara saker överallt. I det huset bor två tonårspojkar. Hur tänker man som förälder?
Är alla som samlar på onödiga saker som gamla tidningar, burkar, papper, pennor, trasiga saker, kläder som inte passar osv maniska samlare? Är dom sjuka? Behöver dom vår hjälp?
Hjälp mig förstå varför man väljer att leva så.
Bad Maja svara på din fråga:
För mig är det så här: Jag känner att det kan finnas en viktig historia bakom sakerna. Ibland för att jag helt enkelt tycker att något är fint. Som till exempel ett presentpapper. Då vill jag spara det för att tänka på den personen som jag fått det av. När hon/han inte finns så kan jag komma ihåg personen genom pappret. Ibland gör jag det bara. Sparar. Det känns jobbigt att kasta. Det kan komma en dag då det är bra att ha. /Fjärilen
Måste tillägga: i vissa fall finns det inte ens en logisk förklaring. Jag fattar till exempel inte varför hon sparar högar med Kvällsposten. Det blir 8-12 över varje helg och de har hon i högar på golvet. De kan ABSOLUT inte fylla någon funktion annat än just sparande.
Tror mycket av problemen handlar om att man vill ha minnen kvar. Minnas händelser/känslor/personer genom sakerna.
En period är hon var mindre hade Maja det väldigt svårt att kasta leksakskartonger. De är ofta fina och färgglada.
Vid födelsedag/jul bestämde vi att hon fick spara alla papper under dagen. Sedan rangordna vilka som är finast. Då inbegriper det både utseende och vem det är ifrån och presentens känslomässiga betydelse. Därefter får hon spara en liten bit från de tre som hon tycker är finast.
På så sätt har vi arbetat oss mot att tillslut kunna kasta pappret direkt när paketen är öppnad.
Något som för andra är en självklarhet. Men som i Maja gör så otroligt ont. Både fysiskt och psykiskt.
Att vända på var enda krona för att ”ha råd” blir det lätt att man sparar. Den där elkontakten kostar 50 kr om jag måste köpa den ny.
Böcker är en skatt, sa alltid farfar (och mormor). Den ska man vara rädd om. Men jag kan omöjligt spara alla böcker jag läst men eftersom det är en skatt så sparas de. Nu har jag kommit dithän att jag sätter min egen recension i boken och lämnar den vidare med orden att den ska vandra. Det är inte alla förunnat att köpa böcker så jag kanske kan ge ngn en ”skatt”. Jag lämnar på typiska väntplatser; sjukhus, vårdcentral, tandläkare, frisör (just frisör har jag ännu inte lagt ngn bok hos…).
Mitt hem hade varit så mkt tommare om jag fått hit en container. Det finns massor med ”bra-att-ha”-saker här som jag bara vill kasta…
Många blir samlare pga ekonomi…andra för att det är fint…ngr pga sjukdom.
Jag förstår absolut att man sparar pga ekonomin men att spara gamla dagstidningar eller som i Majas fall Kvällsposten (8-12 st av varje upplaga) kan jag inte se någon ekonomi i. Om man spara några stycken för att elda med fine I get it men inte så många och inte om man bara sparar de på hög. Ta din käre make t.ex. varför sparar han gamla kostymer efter din svärmors vänners döda män? Han kommer aldrig fylla ut de så han kan bära de och skulle han göra det så får han inte bära de för dig för att de är fula. Varför har Anders så svårt att kasta?
Är det som L8 skrev till mig på FB att de flesta som sparar på det viset har en bakomliggande sjukdom/störning?
Jag menar inte på något vis att klanka eller se ner på de människorna som samlar, jag vill bara förstå.
Min farmor sparade gamla trasiga nylon strumpor i smyg.. Hon sa att hon skulle stoppa kuddar med dom ! 😉
Men det finns nog många förklaringar till dessa fenomen och det kan vara så att i en del fall så handlar det om lättja !