Idag har varit en sådan där dag som inte hör hemma i minnesburken. Eller jo det gör den egentligen men mer då som en dag att minnas när barnen blir större och problemen växer med dom. Vincent är i den åldern då inget riktigt passar, viljan krockar, tiden rör sig för snabbt eller för sakta. Jag undrar om inte det ibland är så att han känner att inte ens skinnet riktigt passar. Det måste vara jobbigt att gå igenom för en liten grabb.
Alfred är Alfred med en vilja av stål och en livsaptit som är stor.
Själv är jag en trött mamma som ibland tappar tålamodet och ibland fäller några tårar.
När sådana här dagar är förbi är dom ändå rätt bra inser jag. Imorgon kommer vi vakna till en helt ny dag där vi har rensat irritation, rastlöshet och allt annat som gör att vi krockar.
Imorgon är det fredag, sista semesterdagen. Jag vet inte om jag känner något speciellt. Jag gillar rutiner så att åter träda in i vardagen är inte helt fel men det där med stressa till och från tåget hade jag gärna sluppit. Sen är det ju kursen som börjar på måndag. Jag får helt enkelt köra med fake it til you make it för annars kan jag nog inte ta in att jag ska läsa AB-kurs.
Men imorgon är det fredag och då är det dags för fredagsmys!
Senaste kommentarer