Som jag skrivit förr så har en skolkompis börjat blogga om sin resa i kampen mot bröstcancer. Det som slår mig när jag läser Jennys blogg är att det är så många fler än bara Jenny som lider, alla de som står henne nära bär cancern med henne. Värst tror jag det är för hennes barn.
Därför vill jag slå ett slag för Cancerkompisar där anhöriga till de som är drabbade av cancer kan våga prata om allt det jobbiga. Där man kan prata med någon som förstår hur det är, någon som förstår varför man skubbar från biologilektionen, någon som förstår varför man vill ge någon en käftsmäll bara för att de klagar på att deras liv suger för de måste följa med till mormor på lördag när alla andra ska på fest, någon som förstår varför man inte ens kan se blöjreklam utan att böla ögonen ur sig. Att prata med någon där man inte behöver förklara utan de bara förstår när man säger att själen rivs sönder och man inte orkar tänka på hur det kan tänkas bli i framtiden. En chans att prata med cancerkompisar helt enkelt.
Inga-Lill och hennes dotter Alexandra startade Cancerkompisar 2012, de driver Cancerkompisar som en ideell, ickereligiös och partipolitiskt obunden organisation och behöver all hjälp de kan få. Därför uppmanar jag er nu för att gå in på cancerkompisar.se och köpa ett armband eller ett nyckelband. Ni kan också välja att sätta in ert bidrag på bankgiro 167-8978
Cancerkompisar har en ny funktion på gång, en funktion där man kan logga in och matchas med andra i samma situation. Anonymt eller med sitt namn, vilket som så kan man få komma i kontakt med någon annan som går igenom eller har gått igenom samma som man själv tar sig igenom. Det tycker jag är så fantastiskt att mitt hjärta svämmar över och håren reser sig på armarna. Alla borde ha en egen cancerkompis!
Givetvis finns Cancerkompisar på Facebook, Instagram och Twitter också!
Använd gärna #cancerkompisar #vågaprata #vågafråga
så hjälps vi åt att visa att det finns någon där ute som vet vad just du går igenom!
I stolt samarbete med cancerkompisar.se
Senaste kommentarer