Vi mös och steg upp i tid men ändå slutade det med stress, höjda röster och tårar. Det var inte så här jag skiljas från min familj. Jag hatar vara mamma på vardagsmorgnar!
Hur vi än gör så är det alltid något som blir fel. Idag var det att Vincent inte fick ha sina raggsockar (hade glömt dom på fsk och det känns onödigt när han ska åka bil till fsk). Så fick han för sig att mamma skulle ta på honom jackan och inte pappa så då tar han av sig jackan igen. Allt detta medans min Flygtaxi väntar på mig för att ta mig till flyget. Jag brukar inte ha reserfeber men eftersom SverigeTaxi’s chaufför inte kör som taxi’s brukar köra så blir jag nervös. Ser ni en taxibil som kör under tillåten hastighet så kan jag garantera er att han kör för SverigeTaxi.
Nu har jag suttit i taxin ett tag och tårarna kan inte riktigt hållas tillbaka längre. Det var inte så här morgonen och avskedet skulle bli. Jag hatar mammasamvetet! Ingen ångest i världen kan äta upp en som ett dåligt mammasamvete!
Mina tre finaste
Mina tre älskade
Usch för sådan morgnar! Inte alls kul när det blir så 🙁
Kramar
Åhh, ja det där mammasamvetet alltså, inte att leka med, inte alls.
Kram på dig!
Inte roligt när det blir så och man måste skiljas åt med en klump i magen. Men känner igen morgonstressen… Oavsett om man går upp tidigare så blir det alltid stress mot slutet. Hoppas det känns bättre nu. Kram