Idag var det en riktig måndag. Barnen ville inte vakna och vi blev sena. På förskolan var det helt fel pedagoger på plats, inte så att dom är dåliga pedagoger utan bara att dom är från andra avdelningar så barnen är inte lika trygga med dom. Det var stora tårar och pojkar som sträckte sina små armar efter oss. Oh mitt mammahjärta skriker och förbannar att jag jobbar i Malmö.
Ja jag vet att dom har det bra där.
Ja jag vet att det är tisdag men det känns som måndag.
Ja jag vet att det bara är tre morgnar till denna veckan.
Ja jag vet allt det där men mammahjärtat vill ändå säga upp mig från jobbet för att mammahjärtat vill vara hemma godingarna varje dag.
Mina pluttar!
Usch för sådanahär dagar som bara inte faller på plats. Hoppas dagen i dag känns bättre! Kram
Det är hopplöst att lämna dem gråtande. Oavsett hur bra man vet att de har det på förskolan. Har haft en ruskig tur på sistone på den fronten, bara lillfjompan som ibland gråter men då är det mest för att hon är tvärilsken av en eller annan anledning och de tårarna känns inte i hjärtat på samma sätt.