Som förr

Idag kändes det nästan som förr, innanbarnen-förr. Jag steg inte upp förrän 40 min innan jag skulle iväg och jag hade gott om tid att göra annat. Åh vilken känsla! Varför uppskattade jag inte det innan när jag hade det så varje dag? Om jag hade vetat då hur det är idag hade jag nog värderat mina morgnar mer. Men jag önskar mig inte bort från detta för fem öre! Jag vet att tiden går så rasande fort som det är så jag vill inte önska mig bort, jag vill dra i handbromsen.

Jag kunde cykla till tåget idag! Det är något jag saknar väldigt mycket men så är det när liten stor gosse ska lära sig att cykla utan stödhjul. Jag har alltid cyklat mycket, det har ju varit mitt sätt att ta mig dit jag velat. Det är en viss frihetskänsla att susa ner för en backe. Jag vill skratta, luta mig framåt och gasta mot Sherwoodskogen Odiladi! Haha Jag älskar att vara så där tramsig och barnslig. Det är inte konstigt att barn skrattat mer än vuxna, de bryr sig ju inte om vad någon tänker för de är i leken. Härligt! Sådana borde vi alla bli lite oftare.

När jag bara har mig själv att rå om så är jag alltid ute i god tid. Det är bra det där att vara ute i god tid för då kan man göra något istället för att bara vänta. Så idag kikade jag lite extra på det “nya” stationsområdet i Höör. Så himla fräscht och snyggt. Bra jobbat kommunen! Statyn är skänkt av den förening i Höör som har det bästa namnet.

Tänk att sitta på de mötena och bara diskutera sånt som är skönt. En feelgood-förening måste ju det vara. Älskar’t

Nu blir det några timmars jobb, ett besök i Nespressoaffären så jag kan träffa George Clooney för det har jag sett på tv och sen förhoppningsvis middag på altanen. Njut väl kära ni!