Det viktigaste vi har!

Ikväll har jag varit på föreläsning på BVC Lillefot. Det var en föreläsning med Hans Bäckström från socialkontoret i Höör. Det var en föreläsning som var riktad till föräldrar till barn mellan 2-4 år.
Jag visste inte riktigt vad den skulle handla om och jag gick mest för att jag behöver komma iväg mitt i veckan och göra något för min skull. Utvecklas även utanför jobb. Det var riktigt bra även om jag egentligen redan lever efter det mesta Hans sa men en påminnelse är aldrig fel. Det var intressant att höra hur han drog paralleller till det vi gör idag är det beteendet vi kommer se hos barnen när de är tonåringar. Glass före maten när de är 3 år byts ut till en öl när de är 14 år. Det Hans menade är att om vi ger med oss och ger en glass innan maten så blir det lätt för tonåringen att trotsa sig till en öl. Om man inte har något emot en glass före maten ja då är det givetvis inget problem för då har man ju inte gett med sig. Det handlar alltså inte om glassen utan hur vi som föräldrar måste sätta gränser och visa tydliga ramar. Vi är ledare för barnen och när barnen växer så går ledarskapet mer och mer över till coaching.
Jag har ju hört allt det här tidigare då min kära syster har tragglat igenom svåra stunder med “välj dina strider” och “placera det i rätt korg”. Det innebär att om man har tre korgar (Anna kallar korgarna för A, B, C men Hans kallar det för föräldrarna bestämmer, förhandling och barnet bestämmer) och i de korgarna placerar man saker utifrån hur viktiga de är. I första korgen placerar man sådant som föräldrar måste bestämma över t.ex. säkerhetsfrågor som cykelhjälm, bilbälte, tandvärk osv. I nästa korg placerar man sådana saker som man kan förhandla om t.ex. hur många sidor som ska läsas i sagoboken. I sista korgen placerar man sådant som barnet kan få bestämma själv över t.ex. vilka strumpor, vantar eller inte vantar (om inte det är minus tio grader) osv. Om man väljer att bråka om att vantar ska på när det kanske är så att det inte är ett måste ja då har man liksom förbrukat sitt argument för en oviktig sak istället för att spara argumenten till säkerhetsfrågorna.
Hans pratade även om föräldrarskapets bankbok. För att kunna ta ut måste man sätta in, på ett uttag går det fem insättningar. Det innebär att när man säger nej så gör man ett uttag (barnens synvinkel) vilket kostar fem insättningar så måste man fylla på eller ha fyllt på insättningarna redan innan. Med insättningarna menas sådant som barnen tycker om och behöver t.ex. en tur till lekplatsen, leka med lego, läsa saga ja att ge de tid helt enkelt. Barn behöver inte en resa till Maldiverna – barn behöver samvaro med sina föräldrar!
Ja det var verkligen en bara föreläsning som fick mig att le. Vi är på rätt väg, vi kommer klara detta även när barnen är tonåringar. Jag är även väldigt tacksam att vi har sådan god ekonomi att den klarar av att jag jobbar deltid.