När jag väntade Vincent fick jag höra att jag skulle bli förvirrad och glömsk under tiden då jag ammade. Jag ammade ju inte så länge faktiskt bara tre månader och jag minns inte om jag kände mig särskilt förvirrad och glömsk då, det var jag säkert men det spelade inte så stor roll för vi var ju mest hemma. Nu är Vincent snart 6 år och Alfred slutade jag amma för mer än 4 år sedan men förvirringen och glömskan dvs amningshjärnan den är kvar.
Nu sitter jag på tåget mot jobb, ingen lunch i väskan, mina tabletter som jag tar dagligen ligger kvar där hemma på fläkten, Alfreds gosefilt ligger också kvar hemma men Vincent fick iaf med sig frukt till skolan fast det är ju för att han själv är så duktig på att komma ihåg det. I sista sekund kom jag på att det var bra om jag tittade i yogaväskan så att allt var nerpackat och det var det, nästan. Något att ha på sig när man yogar är ju bra att ha med sig.
Så min fråga är när försvinner amningshjärnan?
Aldrig? Jag har min kvar och mina barn är 13 år…
Meeeen du skulle ju inge mig i hoppet inte tvärtom! Fast det är klart man skulle kunna kalla det för mammahjärna och skylla allt på den. Haha
Hahaha… barnmorskan förvarnade mig att när mjölken rinner till kommer gröten till huvudet för 19 år sen. Kan säga att jag väntar än på att gröten ska försvinna.
Min minsta är 17 år! 🙂
Kram Maria
Hmm ja det är ju skönt att veta att jag inte är ensam om det iaf. 🙂
Kram
Jag ammade också väldigt kort, bara två månader, men jag håller med. Vi kanske får kalla det mammahjärnan och så får det vara bra så.
Och så får vi sätta post-its överallt! 😉
Haha det har jag gjort en gång alltså satt post-it överallt fast det var på en kollegas datorskärm, över hela skärmen. Haha
Amningshjärnan försvann och åldern slog till…
Vad gjorde jag utan post-it-lappar?
How rude! Påstår du att jag är gammal? Jag är ju bara hmm 2…. Ehhh 3… Äsch mög du har rätt. Haha
Post-it är alldeles för lätta att tappa bort för en virrhöna som mig.
Haha, nä jag refererar helt till mig själv här
Ledsen att säga det…men jag tror tyvärr bara att det blir värre. Trösten är att man lär sig leva med eländet 😀
Hmm låter ju inte lovande. Jag är inget bra på att lära mig att leva med det, glömmer liksom bort att det är ngt jag ska ta hänsyn till. Haha
Jag har ju varit gravid (gravidhjärna deluxe då) ammat, haft ett uppehåll, blev gravid igen, ammar än så min hjärna är en stor gröt och mitt i allt det bestämmer jag mig för att plugga. Hur tänkte jag där?
Är du en superhjälte?! Jaa det är du! Kram