Jag har åkt buss med Vincent, vi har gått bredvid varandra med paraply och nu sitter vi på Boijertz och äter frukost. Han har blivit så stor och har så många intressanta tankar. Att prata med honom, att lyssna på honom, att bara vara med honom är fascinerande. Han har uttryck som han har snappat upp hos andra som hoppsan Kerstin. Han börjar bli stor min lille förstfödde gosse. Mammahjärtat svämmar över av kärlek!
Hoppsan Kerstin…ups…känner mig skyldig 😉
<3 <3 <3 Älskade alla "yes" och high five igår på bowlingen.
De där två gossarna är mosters vitaminpiller delux!
Hahaha ja det ska du allt känna sig skyldig till. 😀
Så bra, det är så det ska vara att vara just moster. <3