Trots massa konflikter så kom vi till slut ut, ut i snön. Vi hade snöbollskrig, jag blev mest snöig, vi byggde Olaf, vi gjorde snöänglar och njöt i fulla drag av snön som föll och faktiskt stannade kvar på marken. 
När kölden kändes igenom våra varma kläder så gick vi in och drack te, inte varm o’boy för mina pojkar utan te ska det vara. Då säger Vincent, detta är den bästa dagen i mitt liv. Lille godingen, det är både gulligt och lite sorgligt. Det låter ju som att vi aldrig gör saker med barnen när Vincent blir så glad för att vi går ut i trädgården men det gör vi ju förstås. Jag har känt mig lite mycket ledsen denna helgen för denna helgen har varit full med en testande Alfred, en Alfred som provocerar oss och verkligen testar vårt tålamod som givetvis inte alltid är starkt nog. Det är när vi har sådana här dagar som jag mår som sämst, jag känner mig värdelös som förälder och funderar på om jag kanske borde brännas på bål som man gjorde med häxor förr, ja något borde jag ju få i straff för att bete mig som en helt vanlig människa med bristningsgränser för det får man ju inte ha som förälder.
Tur att jag har kloka vänner som ger mig fina och stöttande ord.
Jag tror det är den känslan som gör oss till bra föräldrar! Att vi kan reflektera över vad som är galet och förändra! Tror de som är hemska föräldrar inte har den förmågan!
Nu är helgen över och jag ser framemot veckan som kommer, en vecka där jag ska prata lite extra med personalen på RMS och göra lite mer yoga. Jag tror jag ska läsa någon bok med barnuppfostran också för jag måste få bättre verktyg till när han den därnia lille Marodören testar nästa gång, det är ju inget kul för någon av oss, ser ju hur det sliter på Alfred också.
Ja att vara förälder är inte alltid lätt men det är alltid värt det!
Att vara förälder är ingen lätt match. Och som din vän säger, att du reflekterar över det gör dig till en bra förälder.
Skönt att helgen slutade så bra iaf. Ganska skönt att ha i ryggsäcken när en ny vecka börjar.
Ta hand om dig
kram Maria
Känner igen det där så väl, känner mig också som världens sämsta förälder när jag inte har tålamod och snäser av min treåring. Där testas det också gränser för fullt och viljan är stark som tusan och så har jag en till som också är viljestark och väldigt mycket behov av att sitta ihop med mamma. Ingen lyckad kombo när man själv helst vill lägga sig i en säng och bara sova och sova. Men har känt lite samma, jag är åtminstone tillräckligt medveten om att jag gör fel ibland och föräldrar är inte felfria men man kan jobba på det
♡♡♡ (blir allt lite tårögd)
De har sina faser och nej, man är inte världsbäst alla dagar. Men de överlever (och vi också) och faserna går ju över. Ungefär samtidigt som nästa barn går in i sin nästa fas 😉