Oh herregud och jösses vad vi är slitna idag. Vincent hade kruppanfall hela natten och somnade inte förrän halvtvåtiden. Kärleken var tvungen att jobba och jag skulle till Simrishamn. Tur att jag har föräldrar som är gamla nog att stanna hemma aka pensionärer. Vilken röra det blev i morse, halvt medvetslös fixade jag iväg två barn med tillbehör (gosedjur, leksaker, filmer, medicin, tandborstar, kläder osv) till en morfar som plockade upp gossarna lite efter halv sju. Sen på något sätt som jag inte riktigt vet hur lyckades jag inte bara klä mig och sminka mig utan också äta frukost i tid så jag var klar till taxin kom, sen minns jag inte mer förrän jag var i Simrishamn. I Simrishamn lyckades jag vara vid medvetande under första delen, somna under avslappningen och gäspa mig igenom muskelspänningsmätningen. Taxifärden hem var likadan som färden dit dvs helt utsuddad ur mitt minne. Väl hemma fortsatte dagen på ungefär samma sätt, soffhäng med Arrow och mängder av gäspningar och några tupplurer. Herrejösses så trött jag varit denna dag.
Nu sover den hostande och jag hoppas verkligen att han får sova inatt för han har sett ut som man känner sig efter ett festande på 36 timmar. Stackars barn!
Alfred var definitivt den piggaste av oss imorse.
Å Stackars killen! Hoppas verkligen han får sova inatt! Vi hade “bara” nattskräck i strax över en timme, så jag kan tänka mig ungefär hur trött du varit idag.
Kramar