Att glömma sig själv

Imorgon är det dags att gå tillbaka till jobbet, första dagen sedan den 19 januari. Det känns konstigt, konstigt för att det var längesen, konstigt för att det bara är 4 timmar, konstigt för att jag inte vet hur jag ska ta mig an mitt jobb längre. Många frågetecken som ska redas ut. Just nu är jag som jag alltid varit dvs jag sticker huvudet i sanden och låtsas som att det inte alls är måndag imorgon. Jag beskär rosor, fotograferar fåglar (himskans svårt faktiskt), gör headers till några på bloggportalen, läser trädgårdstidningar och tja gör allt annat än vad jag borde. Jag har inte bloggat på hela helgen för jag vet inte vad jag ska skriva. Jag vet inte om jag har något att skriva. Jag vet inte om jag vill skriva något. Jag vill bara att inget ska vara så himla jobbigt längre. Jag förstår de som varit långtidssjukskrivna som blir arbetsskygga, det är inte arbetet i sig som stör det är hur man ska klara av vardagen igen. 
Jag känner mig gnällig, jag känner mig tråkig, jag känner mig grå, jag känner det som att jag har glömt bort mig själv. Det är väl lite så att jag måste lära känna mig själv igen, den jag var förr men jag vet inte hur långt förr jag måste gå. Jag har ju alltid dykt in med huvudet först och plötsligt nu så ska jag bli en som bara tittar på. Det kommer bli konstigt men jag kommer klara det, det finns ju inget annat alternativ. 
Nä nu har jag svamlat tillräckligt för idag, om jag blir tyst här inne så vet ni att jag finns här men just nu funderar jag på hur jag ska ta mig över den här vägbulan som livet har gett mig.

Jag måste lära mig fotografera fåglar bättre!