Imorse vaknade jag med värk i hela kroppen och med ett dunkande huvud. Jag kom knappt ur sängen men det gjorde för ont för att ligga kvar. Det fanns bara en sak att göra – gå en runda med Sid, trodde jag. Vi kom ut och efter Sid hade skött om his business så ville han prompt in så jag bytt ut Sid mot lillebror Nikon.
Vädret var lika grått och kyligt som mitt humör så jag gick mot havet för där får jag alltid ro. Det är konstigt det där med blåsten som bara finns vid havet för det är som att blåste tar med sig allt det jobbiga. Värken fanns kvar men humöret blev bättre och det där lugnet som bara havet kan ge mig infann sig. Jag som är värsta frösekyllingen i vanliga fall kan stå ganska länge vid havet och låta blåsten skölja över mig. Konstigt det där.
Jag började sakta ner mina steg och titta på vad som fanns runtomkring, jag ville ju fotografera detaljer för att lära mig den nya kameran. Jag tror jag har fått kläm på det där med makrobilder med den nu iaf.
Maskrosor alltså, jag bara älskar de! Särskilt när de vissnar.
Det går ju inte annat än njuta när det är så vackert.
Jag har så många funderingar på dagar som idag, dagar med värk ger liksom dagar men funderingar om framtiden. Hur går jag vidare? Vad ska hända? Hur mår jag egentligen? Ja massa såna tankar blir det och så tänker jag på what if money were no objekt och vad jag egentligen skulle göra med mitt liv om inga måsten fanns. Choose a job you love, and you never work a day in your life heter det ju och det enda jag kan tänka på då är blommor, jag tror inte man kan må dåligt när man jobbar med blommor. Hade det inte varit för att det är galet praktiskt att få lön varje månad på kontot så hade jag kanske vågat mig på att plugga till något med blommor. Det hade varit kul! Vad skulle du vilja jobba med om du kunde välja fritt? Mitt barndoms drömyrke var ju statsminister men den drömmen känner jag att jag inte alls är intresserad av längre, inte en offentlig person på det viset. När barnen blir stora och det bara är jag och Kärleken kvar i boet då ska vi flytta ut till en plats som bara är vacker, ingen tanke på vad som är praktiskt eller bra läge utan bara gå efter var det känns rätt i själen att bo!
Som det känns idag. Personlig tränare. Just nu är det träningen jag brinner för. Älskar fortfarande mitt jobb men det känns att det är ett jobb. Tror jag vill jobba på en förskola med mindre avdelningar egentligen. Med 22 barn har man sällan tid att se barnen så som man önskar
Här är det också mycket funderingar på framtiden och vart jag vill och hur jag mår. Ett enda virrvarr av tankar är det. 🙂
Kramar