Jag har inte ätit sen innan kl 9 i morse. Jag har inte druckit kaffe på hela dagen! Jag är inte att leka med just nu! Jag har en stubin som är så kort att det smäller redan innan tändstickan når stubinen. Jag önskar mig bort från allt och alla. Jag vill åka till en öde ö där ingen, I N G E N ! kan nå mig.
Jag klarar inte motgångar väl just nu så när det visar sig att vi har anmält sonen till helt fel simskolegrupp så osar det svavel om mig. Herregud det är ju inte hela världen jag kan lära honom simma själv, jag är inte tappad bakom en vagn och jag kan simma själv. Men åh vad det retar mig! Det blev ett lite (nåja det beror väl på vem som läser) irriterat mail till berörd person om att information inte var deras starkaste sida och om de önskade få hjälp med hur man når ut med information så kunde de kontakt oss. Hehe kanske inte ska skriva mail när jag är matilsk och framförallt har kaffeabstinens.
Sen ibland, trots humöret, så kommer det små snilleblixtar. Jag har ju Millan! Millan är världens bästa vattengympa-lärare (och bara otroligt go’ på alla sätt och vis) och är väldigt involverad i SSS! Så efter ett meddelande till Millan har det värsta mullret lagt sig och jag kan pusta ut, jag löser nog det så att Vincent får gå i simskola trots allt.
Att gå behöva gå igenom en koloskopi borde verkligen innebära att man blir inlagd i ett sånt där låst och madrasserat rum!
Senaste kommentarer