Städdag

Det är söndag förmiddag, Kärleken jobbar och Alfred är hos en kompis. Vincent och jag ska göra det vi nu har satt upp som obligatoriskt på söndagen, vi ska städa. Vi insåg att det funkar inte att jag ska gå och städa hela tiden för då blir jag tje på det och gör inget alls så därför bestämde vi oss för att söndagen är en perfekt städdag. Det går emot allt som jag har lärt mig i min barndom då söndagen alltid var vilodagen, gudstjänst först och sen tog vi det lugnt och samlade oss inför veckan. Farmor och farfar tog också söndagen som en vilodag även om de inte gick i kyrkan. Mormor och morfar var verkligen söndagsfolk och faktiskt de flesta av dem som vi kände då var söndagsfolk på ett eller annat sätt. Det är kul hur sådana saker förändras. Jag tror många städade på lördagsförmiddagen förr, det skulle vara fint inför helgen, medan nu så städar man på söndagen för att det ska vara fint inför veckan. Vad innebär städa? Är det att plocka undan? Är det att dammsuga? Är det att slita ut allt, piska mattor, vädra ut och dammtorka allt? Tänk att ett sånt litet ord kan väga in så mycket och så olika. Jag tycker om att städa för det ger snabba resultat, det blir ju så snyggt och doftar gott direkt. Tror jag ska ta en droppe lavendelolja i rengöringsmedlet idag så doftar det riktigt gott här sen. Jag ska bara dricka upp min kopp kaffe först, sen ska jag sätta igång. 

Jag längtar efter sådan här dagar! Dagar då det är skönt att vara ute, då fåglarnas kvitter är högre, då vitsipporna täcker marken, dagar då jag hellre är ute än inne. Men dom dagarna är inte här ännu och nu har jag svalt sista klunken kaffe så nu är det städdags för det är söndag och söndag innebär städdag.