Med krupp i huset är det svårt att komma ur det zombie-liknande tillståndet. Tröttheten hos mig och Alfred är påtaglig och värmen gör oss inte piggare. Imorse försökte jag väcka honom för att vi skulle kunna lämna Vincent i skolan.
Inget funkade, jag kunde tom klä på honom men han vaknade inte utan vände sig bara om och tog sitt linne som han sovit i som snuttefilt. Det är inte lätt att vakna på morgonen när man har hostat till och från hela natten. Som tur var så kunde jag utnyttja min pensionerade mor, så hon cyklade med Vincent till skolan. Jag är så tacksam för att mina föräldrar kan hjälpa till när vi än behöver hjälp. Ja ja ibland håller de sig inte hemma (läs gör helt rätt och lever livet) och då får vi så klart försöka överleva. Haha Men jag tror nog att de tycker det är rätt mysigt att få vara så stor del i barnbarnens liv, det är inget de har haft med de andra barnbarnen eftersom de har bott för långt bort för det oplanerade och impulsiva. Mina svärisar jobbar ju fortfarande, de är ju inte ens 50 år fyllda än (ja jo bonussvärfar är men det är bara med liten marginal) och har fullt upp med vardagen precis som vi har. Så har ni planer på att bli föräldrar så rekommenderar jag varmt att ni har mor/farföräldrar som är pensionärer att nyttja. Haha
Nu har morgonens moln dragit bort och solen lyser starkt igen, det är en härlig dag för att sitta på altanen och lyssna på ljudbok. Alfred chillar i soffan med appleTV-fjärrkontrollen i handen så han kan flippa runt på Netflix. En slappedag i precis den lugna takt som vi behöver efter en natt med krupphosta.
Senaste kommentarer