Fibromyalgi, vilket skit att leva med! Sedan jag slutade på Skatteverket har jag inte behövt ta någon medicin mot Fibromyalgin, helt underbart. Så kom sommaren och med den lite för mycket oro, psoriasisen kickade in med besked och efter några dagar med psoriasis så kom värken. Så nu sitter jag här med eksem över händerna, svullnaden som kommer med den och ja just det ja värk i händer och underarmar. Sen har jag märkt att även om Fibromyalgin alltid börjar någonstans så tar det inte särskilt lång tid innan den sprider sig i hela kroppen. Vilket mög!
(ursäkta suddig bild men Kärleken försökte sig på att fotografera samtidigt som han höll i liten studsboll aka Sid)
Men du ser ju ut att må bra iaf, får jag ofta höra. Jag tror aldrig jag kommer vänja mig vid den typen av korkade kommentarer. Jaha ja men om det ser ut som att jag mår bra så måste det ju vara så eller? Helt ärligt så skiter jag i hur det ser ut för jag vill att du ska lyssna på mig när jag svarar på din fråga hur mår du och inte bara släng det ur dig som en dålig hälsningsfras. Jag behöver inte ditt medlidande men det hade varit skönt med lite förståelse. Jag har fixat tre kalas och varit på ett dop i helgen, jag orkar inte bry mig om att det står disk på diskbänken, att det behövs dammsugas eller att det står tomkartonger här som ska på tippen. Jag har lagt all min ork och mitt fokus på kalasen och 6-åringen. Jag behöver inte att du höjer på ett ögonbryn över hur mitt hem ser ut eller över att barnen får använda sina iPads mycket. Jag behöver inte det för det gör jag själv, varje dag och oftast flera gånger varje dag för det är så det är att leva med Fibromyalgi. Det är inte bara värken som är Fibromyalgin utan även det här konstanta jagandet över att göra mer, att göra bättre och vara bättre. Den delen av Fibromyalgin lever jag med varje dag även dagarna utan värken så finns duktiga-flickan-syndromet där och gör dagarna svåra. Saken är den att duktiga-flickan-syndromet är egentligen ett väldigt bra syndrom att ha, det är ju det som gjorde mig så galet bra på jobbet på Skatteverket och det är också det som gör mig till en kick-ass bra servicemänniska och de flesta fallen så funkar det bra att leva med duktiga-flickan-syndromet och Fibromyalgin men när jag tappar meningen med det jag gör, när glädjen försvinner i det jag gör då är det inte längre något bra för då blir det en jakt av tid, tid för att hinna med allt som duktiga-flickan anses ska hinnas med. Därför är det otroligt viktigt att hitta ett arbete som stämmer överens med mina värderingar, det är lite som att du inte kan vara präst om du inte är troende.
Ja det här har jag ju skrivit om så många gånger så det blir väl tråkigt att läsa hur det är att leva med Fibromyalgi. Så därför tänkte jag skriva om vad jag gör när jag mår skit.
Jag sitter i solen och njuter, jag dricker kaffe, jag fotograferar och jag funderar. Hade jag haft ett jobb så hade jag med största sannolikhet begravt mig i jobbet för något som distraherar är det absolut bästa. Nu har jag ju inte något jobb så jag försöker hitta annat som kan distrahera mig, det blir väldigt mycket kameran som får vara distraktionen och det är ju bra för jag lär mig fotografera mer och mer. Jag har också funderat på om jag ska börja plugga till hösten, måste kolla upp lite saker runt det iaf.
Jag brukar ställa mig frågan – om pengar inte vore ett problem vad hade jag då velat göra med mina dagar. Än har jag inte kommit på något svar så tja den frågan är inte någon lösning. haha
Så jag struntar i att ställa mig frågan, jag lusläser Platsbanken, läser lite bloggar och sen tja sen tar jag tag i hemmet oavsett hur jag mår för då har jag fått min distraktion för ett tag.
Och den allra bästa distraktionen som finns är barnen, även om det innebär att jag måste stå ut med Pokémon och Pokémon Go.
Fibromyalgi, vilket skit att behöva lära sig leva med men det går att leva bra med det!
Senaste kommentarer